Vad vill vi med hundägandet?

Vad är det egentligen man önskar när man skaffar hund? Att någon gång ställa sig frågan varför man blev just hundägare istället för t.ex kattägare, eller varför man har djur överhuvudtaget, tror jag är väldigt nyttigt. En del människor skaffar sig just hund för att få någon att bestämma över. De flesta tror jag dock skaffar hund för att få sällskap, för att få en anledning att gå ut eller kanske för att man gillar kombinationen hund och tävling.

Oavsett anledningen till att man av egoistiska skäl skaffat hund, så har man naturligtvis en skyldighet gentemot hunden. Jag anser att den största skyldigheten gentemot hunden är att inse att den är ett djur i ett människosamhälle och att den därför inte förstår allting som händer runt omkring den. Den största skyldigheten är alltså att behandla hunden som ett djur och inte som en människa eller ett objekt.

Vi människor har ett ansvar gentemot hunden att både vägleda den och att ge den egna redskap och självförtroende nog att själv klara av tillvaron. Att uppmuntra de smartaste strategierna hunden kan komma på och att försöka lära bort de mindre smarta. Att ge hunden en grundad trygghet i sig själv så att den klarar alla otrygga saker som händer. Att ge hunden en positiv syn på tillvaron så att det negativa kommer i skymundan. Att utifrån hundens personlighet och rastypiska förutsättningar både uppmuntra och hejda naturliga beteenden som passar respektive inte passar i människosamhället.

Vi hundägare har också fler ansvar gentemot hundarna: att socialisera dem så pass mycket att de klarar av att människor i olika åldrar uppför sig på olika sätt och ibland till och med konstigt eller hotande; att ge dem möjlighet att lära sig kommunicera med sina artfränder för att fungera bättre vid hundmöten i människosamhället; att lära dem att gå i vanliga halsband utan att dra eller att använda sele eller nosgrimma för att undvika stress under promenaderna; att komma på inkallning för att de ska få frihet; att se till att de slipper vara hungriga eftersom hunger ger stress; att inte uppmuntra och ge respons till hundars rädsla utan att genom eget lugn och självsäkerhet förmedla det normala även i det annorlunda eller obehagliga.

När en hund gör något är det etologiskt sett ett naturligt beteende, oavsett vad den gör. Hundar kan därför inte göra fel. Hundar kan inte heller göra rätt. De kan bara göra, bara bete sig. Varken rätt eller fel, varken moraliskt eller omoraliskt, varken etiskt eller oetiskt. Att bestraffa ”fel” är därför ologiskt och oförståeligt i hundens hjärna. Att däremot hejda och/eller bryta ett beteende som inte passar i människovärlden är lite mer logiskt, och om det dessutom följs av mänsklig uppmuntran så blir det för hunden så småningom lite mer begripligt och framför allt mer av det som ger hunden trygghet och en positiv inställning.

Att ge hunden stimulans och ett aktivt liv är inte i närheten av vikten av att ge hunden grundtrygghet, självförtroende och självkänsla. Aktivitet kan vara ett sätt att nå målet, men en positiv inställning till omvärlden, utan rädslor, är det viktigaste du kan ge din hund. Därför är det så sorgligt att se att vi nuförtiden fokuserar på att aktivera hunden och att skydda den från ”allt ont”. Vi pratar om att vi tar initiativ och att vi genom resursvärdet blir en bättre ledare, vi pratar om att vi genom att skydda hunden och ta ansvar för omvärlden gentemot hunden ger den trygghet – det vi i själva verket gör är att vi ofta gör hunden mer stressad genom en alltför hög aktivitetsnivå och att vi genom att skydda den gör den rädd och delvis oförmögen att hantera omvärlden, bl.a för att vi genom vår egen rädsla visar på en negativ sida av människovärlden. Att det är sant vittnar, om inte annat, det stora antalet hundar i Sverige som inte kan kommunicera med andra hundar, utan gör utfall eller flyger på andra hundar.

Att inte hejda eller bryta en hunds beteende kan vara minst lika orättvist för en hund i människovärlden, eftersom hunden skapar sig en strategi som irriterar och förargar människor eller andra hundar. Det är här sociala straff och mekaniska straff som blockeringsbrytare kommer in. Inte för att sätta gränser för hunden, för hundar behöver etologiskt sett inga gränser för sina beteenden, utan helt enkelt för att hunden naturligtvis mår bättre om den inte väcker irritation eller förargelse. En olydig hund kan tvärtemot vad som sägs vara väldigt lycklig, ifall ingen stör sig på dess olydighet. Så fort hundens beteende gör omgivningen irriterad och förargad så blir hunden olycklig. Vi gör hundar lydiga i första hand för människors skull – oavsett vad någon hundguru säger! Vi bryter och hejdar hundbeteenden för vår egen och omgivningens skull och det kommer naturligtvis i slutändan hunden tillgodo.

Att stärka hundens självkänsla och att ge den ett gott självförtroende är bland det viktigaste du kan fokusera på. Genom så lite bestraffning som möjligt, ett naturligt förhållningssätt gentemot både hunden och omvärlden samt en avslappnad inställning till det som händer, ger du hunden en grundtrygghet som tillsammans med social träning och miljöträning ger självkänsla och självförtroende. Att dessutom rikta in sig på kommunikation i alla sammanhang ger hunden ytterligare möjlighet att klara av tillvaron.

Så vad vill vi då med hundägandet? Eftersom jag tror att de flesta människor vill ha en glad och lycklig hund som fungerar med omgivningen tänker jag utifrån detta komma med en del råd om det viktigaste du som hundägare har att tänka på:

– Ge din hund en positiv inställning till sin omvärld. Det kan bara göras genom uppmuntran av ”goda” beteenden och genom att du som hundägare själv är positiv.

– Se till att du genom uppfostringsmetoden ’respons av ”goda” beteenden och nonchalans av ”dåliga” beteenden’ ger hunden så lite bestraffning det går.

– Använd sociala straff och blockeringsbrytare enbart för att få en chans att uppmuntra och ge positiv respons till ”goda” beteenden. Om du någon gång blir arg på hunden så måste du ändå hålla huvudet kallt och tänka på att ge den uppmuntran för det beteende du gillar.

– Använd aktiveringsövningar och berikningsformer för att i första hand ge hunden ett större självförtroende och en större självkänsla, i andra hand för att ge hunden ett rikare liv.

– Passa dig för Disneyfiering! Tro aldrig att hunden förstår din avsikt och vad du menar! Hunden är ett djur, ingen människa i djurkropp. Tolka inte hundens beteende som ett mänskligt beteende. Jag har sett alltför många hundar med mindre trevliga avsikter med sitt beteende tolkas av ägare och omgivning som att den tänker mänskligt. En hund som bits för att den inte vill gå med på det man tänker göra, möts ofta av ett ”Jaha, du vill inte? Då gör vi det inte!” utan att ägarna inser att hunden då lär sig att bita. En hund som har sexuella avsikter med sitt kontakttagande kan mötas av ett ”Men han vill ju bara leka/vara snäll/hälsa!” etc. (Det lättaste sättet att lära sig att läsa sin hund är att titta på ögonen. En hunds ögon är som en öppen bok. En snäll hund har snälla ögon, en rädd hund har rädda ögon, en pilsk hund har pilska ögon, en arg hund har arga ögon etc. Men stirra inte!)

– Kommunicera med hunden! Se till att den förstår det du vill, istället för att bara förvänta dig att den ska förstå.

– Tolka allting hunden gör – mot dig, mot människor, mot andra hundar – som kommunikation!

– Inta en avslappnad attityd till allt som händer. Låtsas alltid ”som om det regnar” och gör inget väsen av någonting. ’Allt är naturligt och allt är normalt’ ska vara din inställning och den förebild du visar hunden. Din självsäkerhet kommer att smitta av sig på hunden.

– Om du alltid bestämmer över hunden tar du bort hundens egenkontroll, alltså hundens egen förmåga att ta initiativ och att avgöra strategin. Det kanske passar dig, men det gör hunden mer beroende av dig och dina val och mer sårbar för situationer utan dig. Dessutom passar det verkligen inte alla raser att man ”bestämmer” över dem. En del raser blir nämligen tjurigare och envisare när man försöker bestämma över dem, eftersom det ofta är svårt att genomföra det förhållningssättet utan att använda sig av mycket tvång och bestraffning. Vissa raser tar i mer när det tar emot!

– Om du bara försöker lösa alla situationer på ett positivt sätt, får du kanske en trygg och självsäker hund, men det är väldigt lätt att du i kölvattnet till detta får en hund som är odräglig för sin omgivning eftersom ingen har hejdat hundens mindre bra beteenden. Sådana hundar har jag ofta träffat. Då säger folk att hundens ägare är en dålig ledare, när det ofta bara handlar om att man i okunskap gett respons åt ”fel” beteenden och kanske också varit otydlig. Att vara för snäll mot sin hund handlar helt enkelt om att man omedvetet uppmuntrar ”dåliga” beteenden, ofta för att man helt enkelt vill vara snäll mot hunden. Det blir liksom missriktad snällhet. Ett exempel är hunden som inte vill få sina klor klippta. Om man låter hunden slippa så lär sig hunden att den slipper. Nästa gång provar hunden garanterat ännu mer för att få slippa. Omvänt blir det att om hunden inte slipper utan man klipper klorna under milt tvång, så lär sig hunden att den inte slipper. Nästa gång provar hunden garanterat mindre…

– Tänk alltid på att hunden är ett djur i människovärlden, alltså en gäst i din mänskliga värld. Behandla den med respekt och inse att den ofta har ett val mellan att göra som du säger eller inte. Att den ofta gör som du vill har till största delen med inlärning att göra, men borde likafullt göra dig jätteglad! Behandla inte din hund som en undersåte, utan mer som en gäst som bor hos dig och som måste finna sig i dina regler för att ni ska kunna leva tillsammans. Så många saker som vi förväntar oss att hundar ska klara av i människotillvaron så borde vi faktiskt ha mer respekt för dem och inte behandla dem som varelser som antingen förväntas lyda oss eller som förväntas begripa vad vi menar när vi pratar.

För din hunds skull hoppas jag att du lite oftare funderar över varför du överhuvudtaget har hund. Det kanske skulle göra dig lite ödmjukare inför vad din hund faktiskt betyder för dig och det gör dig förhoppningsvis lite mer medveten om vad hunden behöver för att klara av att vara ett djur i människovärlden. Det är ju faktiskt det som är din uppgift som hundägare, att se till att hunden klarar av den värld du tagit in den i!

Ingela Melinder
 

Hundstrategicoach. Hundbeteendekonsult och hundägarcoach. Flerhundsägare. Hunduppfödare. Hundfrisör. Hundfriskvårdare. Erfaren. Fritänkare utanför ramarna. Analyserar och reflekterar. Letar efter "kärnan" i allt. Kan "översätta" ett område till ett annat och tänker i liknelser. Logiskt tänkande. Studerar kvantfysik/metafysik för den personliga utvecklingens skull. Okonventionell. Liberal. Nätverkare på flera nivåer. Har ett spännande liv med mängder av människomöten och hundanalyser. Glesbygdsförespråkare. Fårägare. Gift i en herrans massa år med samme man. Flerbarnsmamma, familjehemsmamma och mormor.

Click Here to Leave a Comment Below 0 comments

Leave a Reply: