1

Uppfostran vs Inlärning à la hundtränare i TV

Måste först varna för att detta är ett långt inlägg…

Häromveckan var det en debatt i Kvällsöppet om ”hårda och mjuka metoder” inom hundträning. Bengt Rödseth, Fredrik Steen och Hans Rosenberg satt på ena sidan och representerade tydligen ”hårda” metoder, medan Anders Hallgren, Natasja Ravenklint och Dogge Doggelito satt på andra sidan och tydligen representerade ”mjuka” metoder.

(Innan jag går in på min reflektion av andemeningen i en del av det som sas, måste jag bara framföra min åsikt om att det var olyckligt av Kvällsöppet att placera Hans Rosenberg och Dogge Doggelito på någon av sidorna, eftersom de inte är hundtränare. Att sen Hans R (Svenska KennelKlubben) och Dogge (barnprogrammet Bulldog) företräder en del av offentligheten inom hund, har ju inte med polariteterna inom hundträning att göra, egentligen.)

Fredrik Steen sa en del intressanta saker i Kvällsöppet, som någonstans känns signifikativt för hela polariseringen mellan ”mjukt” och ”hårt” (jag citerar inte FS exakt, utan bara andemeningen):

Det som sker just där är ingen träning, utan vi kontrollerar bara hur det ser ut för att kunna jobba. Det som sker är ingen träning, utan det är ju att få stopp på det som sker just där.

(Sagt efter inslaget om en schäfer som gör utfall mot andra hundar, där koppelhållaren både rycker i kopplet och tar tag i halsskinnet på hunden. Det ser dessutom ut som om hunden har strypkedja på sig.)

Det vi såg här i inslaget är ju att klara av en situation just då och det har ju ingenting med inlärning att göra.

För mig är det en stor skillnad mellan det man kallar för inlärning och det man kallar uppfostran.

Här måste man stanna till och tänka efter! För vad säger Fredrik Steen egentligen? Ja, antingen säger han 1. att han INTE STRAFFAR hunden genom koppelrycken och halsskinnsgreppandet, eller så säger han 2. att HUNDAR INTE LÄR SIG NÅGOT AV STRAFF.

TANKEFELEN enligt mig

Eftersom jag faktiskt förstår hur han tänker, drar jag slutsatsen att han inte tycker att han straffar utan att han tycker att han bara ”hanterar situationen”. Och jag tror att det är här det stora tankefelet görs! De som är anhängare av att korrigera hundar tycker att inte att de straffar utan att de ”hanterar situationer” och hejdar hunden från att ”göra fel”. Eftersom det är frågan om uppfostran och inte inlärning, enligt dem. Min stora invändning är att man i allt umgänge med hundar, oavsett om man anser sig fostra eller träna, måste reflektera över hur hunden uppfattar det man gör.

Nästa stora tankefel som görs, enligt mig, är att Fredrik Steen (och förmodligen också Bengt ”det finns ingen inlärning i naturen” Rödseth) drar likhetstecken mellan inlärning och MOMENTinlärning. Att inlärning bara sker när vi bestämmer oss för att gå ut och träna hunden, men att allt däremellan är uppfostran och ska hanteras som uppfostran.

Och då är min egen personliga kritik gentemot många hundtränare därute, och även gentemot SBK, att det finns en övertro på att lära ut momentträning till vanliga hundägare och hoppas att man genom att lära hunden kommandon eller cirkuskonster såsom fot, ska kunna hjälpa människor att få en lydig hund. På många kurser runt om i landet är det stort fokus på just momentinlärning och väldigt lite fokus på hur man ska förhålla sig och hur man ska hantera situationer man hamnar i med sin hund.

Och det är där jag tror att människor fylls av beundran för TV-träningen, och även söker sig till ”Sveriges svar på Ceasar Millan” Bengt Rödseth. Plötsligt är det någon som börjar prata om uppfostran och hur man ska hantera situationer. Att det sen handlar om ryck och slit i kopplet eller att kasta påsar, kan man som vanlig hundägare lätt bortse från – det är ju frågan om uppfostran till skillnad från den där momentinlärningen man lärt sig på kurser. Plötsligt kanske någon gör en medveten om att det handlar om mer än att aktivt gå ut och träna hunden under prioriterad tid, att det handlar om det hunden LÄR sig när man uppfostrar och umgås med den till vardags.

FÖR HUNDEN?

Men är det då skillnad FÖR HUNDEN mellan olika typer av inlärning? Skiljer hundar mellan uppfostran och inlärning?

En oerhört kvalificerad gissning, grundad i erfarenhet av över 20 olika hundindivider under över 30 års tid, säger mig att alla former av inlärning är inlärning – oavsett vad vi människor väljer att kalla det! – och att en hunds hela liv är baserat på att lära sig hur den ska bete sig för att få ut så mycket som möjligt av livet. Enligt mig är hundar som anses ”dominanta” bara hundar som vill få ut ännu mer av livet!

Om vi människor skiljer inlärning från uppfostran, hur kan vi då någonsin hävda att vi ska lära hundar något överhuvudtaget? Jag menar, då måste vi stanna i Bengt Rödseths uttalande ”I naturen finns ingen inlärning” och vi måste då sluta med alla typer av hundinlärning eftersom det går emot Naturen. Eller är det okej att lära hunden lydnadsmoment (=cirkuskonster), bara för att vi är människor? Men om vi lär hundar olika saker för att vi är människor, borde vi då inte inse att vi också uppfostrar hundar på det sätt vi gör för att vi är just människor?  Att den uppfostran som görs av människor inte kan återfinnas i naturen: I naturen får man göra utfall och till och med angripa andra varelser, i naturen klipps inga klor, i naturen får man rymma iväg om man vill, i naturen får man springa efter vad man vill, i naturen får man till och med döda om man vill. Man får äta när man har mat, utan sittkonster eller förbudsövningar först. Man får kissa när man är nödig, var som helst, man får hälsa på vem och vad man vill och man sover på vilka höjder man vill. Och man behöver aldrig någonsin gå i koppel! Så herrar Rödseth i synnerhet och Steen i allmänhet, varför inte inse att den uppfostran ni hävdar är överförd från vargars liv i det vilda är lika konstgjord för hunden som den inlärning ni vill skilja den ifrån!?

Och varför ställer man sig inte frågan ”Hur uppfattar hunden det här, i den konstiga människovärld den har hamnat i?”

Hur uppfattar till exempel en hund som gör utfall att en människa rycker och sliter i den och till och med grabbar tag i halsskinnet på den?

Precis som Fredrik Steen sa, ”Man ska ju komma ihåg att det är naturliga beteenden hos en hund” – men varför använder man då ganska brutala metoder för att stoppa naturliga beteenden? Om FS hade gjort likadant mot en människa som han gör mot schäfern, hade han nog blivit åtalad för ringa misshandel. För han stoppar inte bara hunden handgripligen, han hanterar inte bara situationen som han påstår att han gör (då hade han bara hållit fast hunden med ett ordentligt grepp i kopplet/halsbandet), utan de koppelryck och de tag i halsskinnet som han gör – oavsett om man kallar detta straff eller korrigering – LÄR faktiskt hunden en hel del negativt om situationen:

1. Människan bredvid är också upprörd.
2. Människan bredvid gör saker som gör hunden negativt inställd till den andra hunden.
3. Människan bredvid dramatiserar och gör situationen märkvärdig. Det måste vara något med andra hundar…
4. Människan bredvid tar tag i halsskinnet – med risk för att hunden uppfattar det som ett jaktgrepp (dödargrepp)
5. Hundens stress ökas markant av att människan inte håller sig lugn. (Att stress i felaktiga portioner är farligt vet vi nog alla…)

Hur kan man som människa säga sig vara hundtränare och aldrig reflektera över hur HUNDEN uppfattar det som görs? Hur kan man förutsätta att HUNDEN inte sätter likhetstecken mellan uppfostran och inlärning? Hur kan man förutsätta att naturliga, för människovärlden opassande, beteenden ska fostras bort och att hunden verkligen kommer att förstå den skillnad man gör gentemot att andra typer av beteenden ska läras in?

Kanske det vore på sin plats att vi, som inte gillar straffokuserad träning, skulle börja tjata ett mantra: ”Hundar kan inte göra fel, hundar kan inte göra rätt – hundar kan bara göra.” För då infinner sig förhoppningsvis reflektionen att inte automatiskt straffa hunden. Och om vi då i nästa steg tjatar om att man måste vara en god förebild för sin hund och sträva efter att AVDRAMATISERA hundens värld, så kanske vi kunde få mer avslappnade hundägare som fokuserar på att skapa en positiv inställning hos sin hund.

Med TV-tränarnas metoder kommer vi tyvärr fortsätta att se en dramatisering av hundars vardag, med fokus på att skapa negativa inställningar hos hundar. Hundar kommer att tvingas fortsätta att leva i en människovärld som anser att felaktiga beteenden ska straffas bort, eftersom det är just ”fel”. Den gamla tankevurpan om behag och obehag inom hundträningen kommer att kvarstå – och de flesta HUNDAR kommer aldrig att greppa logiken men kanske ändå förändra sitt beteende, för att deras människa (deras stora resurs och tillgång i människovärlden) förändrades.

För det är ju mest det som händer i TV-rutan, människor förändras och därmed också deras hundar. För när människan LÄR om och LÄR sig nya sätt att hantera gamla situationer, är det omöjligt för hunden att hänga fast vid gamla strategier eftersom en hunds hela värld består av inlärning, bl.a. den inlärning som sker genom att studera människor och människors agerande i människovärlden.

Den inlärning som sker hos hunden utan att vi är medvetna om det, är den inlärning som ställer till mest problem för oss, oavsett om vi tror att vi uppfostrar hunden eller inte…

Ingela Melinder
 

Hundstrategicoach. Hundbeteendekonsult och hundägarcoach. Flerhundsägare. Hunduppfödare. Hundfrisör. Hundfriskvårdare. Erfaren. Fritänkare utanför ramarna. Analyserar och reflekterar. Letar efter "kärnan" i allt. Kan "översätta" ett område till ett annat och tänker i liknelser. Logiskt tänkande. Studerar kvantfysik/metafysik för den personliga utvecklingens skull. Okonventionell. Liberal. Nätverkare på flera nivåer. Har ett spännande liv med mängder av människomöten och hundanalyser. Glesbygdsförespråkare. Fårägare. Gift i en herrans massa år med samme man. Flerbarnsmamma, familjehemsmamma och mormor.

Click Here to Leave a Comment Below 1 comments
Lena Strandberg - 11 april, 2012

Jag har läst och du har fullständigt rätt i att man måste utgå ifrån nåt tänk om hur hunden uppfattar situationer. Tack för intressant läsning! /Lena

Reply

Leave a Reply: