Om straff och förstärkning

Jag stör mig lite på en del saker som lärs ut inom hundvärlden. Det här med inlärning är en sådan sak. Följande text är hämtad från http://www.aktivhund.se/hund-artiklar/hundtraning-ur-ett-valfardsperspektiv.asp?menuindex=9

Att träna hundar genom klassisk inlärning och operant inlärning

Klassisk inlärning, eller associativ inlärning, är samma teknik som Ivan Pavlov använde i sina studier med hundar. Vid denna typ av inlärning lär sig hunden att saker och ting hör ihop. En viss händelse följs alltså av en annan. Ett exempel på detta är när man öppnar burken eller säcken med hundfoder och hunden kommer springandes till matskålen. Hunden lär sig alltså att den första händelsen föregås av den andra.

Operant inlärning kallas även instrumentiell inlärning och det är denna typen som B.F Skinner använde sig av när han studerade djur. Metoden innebär att hunden lär sig att dess beteende har konsekvenser. Beteendet har alltså en inverkan på hundens värld. När man talar om operant inlärning finns det fyra olika aspekter varav två av dem ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas och två av dem minskar denna sannolikhet.

Positiv förstärkning: Positiv förstärkning ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas. Det handlar om att utfört beteende leder till positiva efterföljder för hunden. Ett exempel är när du ber hunden att sitta. När hunden sätter sig och alltså utför önskat beteende så får den en belöning.

Negativ förstärkning: Sannolikheten för att beteendet kommer att upprepas ökar även med denna metod. Negativ förstärkning innebär att något som hunden upplever negativt tas bort när den utför önskat beteende. Ett exempel är när du ber hunden att sitta och utlöser strypeffekten på halsbandet. När hunden sätter sig släpper man efter och det obehagliga upphör.

Positiv bestraffning: Detta scenario minskar sannolikheten för att ett beteende kommer att upprepas. Positiv bestraffning innebär en negativ konsekvens, något obehagligt, när ett visst beteende utförs. Ett exempel på detta är när du ber hunden att sitta men hunden istället lägger sig ner. Om du då rycker i kopplet är detta den positiva bestraffningen.

Negativ bestraffning: Även detta minskar sannolikheten för att ett beteende upprepas. Negativ bestraffning innebär att något positivt tas bort när ett visst beteende utförs. Ett exempel på detta är när du ber hunden att sitta men hunden lägger sig ner istället. Godbiten, som var ämnad för hunden vid rätt typ av beteende, äter man istället upp själv.

För att sammanfatta det hela kan man säga att klassisk inlärning sker även om inga krav ställs på hunden. Operant inlärning sker däremot när situationen kräver att hunden utför ett beteende innan något annat händer. När det gäller de fyra olika kategorierna av bestraffning och förstärkning kan man ha i åtanke att positiv förstärkning eller bestraffning alltid tillför hunden något medan negativ förstärkning eller bestraffning alltid leder till att något tas bort.

För det första: Vilken ”vanlig” hundägare orkar hålla isär dessa fyra begrepp och veta när man ska göra vad?

För det andra: Var är hundlogiken och hundperspektivet? Detta är ju helt och hållet sett ur ett mänskligt perspektiv!

För det tredje: Vem säger att detta stämmer på all inlärning?

Min invändning mot alla fyra aspekterna är nämligen krångligheten och människoperspektivet. För en hund finns egentligen bara associationsinlärning, alltså att den kopplar ihop det ena med det andra. Och inom associationsinlärningsspektrat ryms egentligen bara ”Är detta lönsamt eller inte?” – UR HUNDENS SYNVINKEL! Då kan vi alltså genast se att påståendet att ”Positiv bestraffning: Detta scenario minskar sannolikheten för att ett beteende kommer att upprepas.” är ett falsarium och en myt, eftersom hunden absolut kan tycka att ett ryck i kopplet är lönsamt – det händer ju något.

Alla dessa fyra aspekter är egentligen bara en fortsättning på att det gamla tänkandet om ”behag och obehag”. Att ett beteende som följs av ett behag förstärks, medan ett beteende som kopplas ihop med ett obehag inte förstärks. Och problemet är ju att hundar inte tänker så. Det som uppfattas som lönsamt av hunden kan till och med vara obehagligt, och när folk i allmänhet använder sig av straff (vilket sällan blir något annat än just Positiv Bestraffning, att man tillför ett straff) dramatiserar man samtidigt situationen. Och en dramatiserad situation lär också hunden något, nämligen att just den situationen inte var normal och naturlig utan måste uppmärksammas lite extra.

För mig är inte faran med straff att hunden blir ”för låg”, för mig är faran med straff och synsättet med behag/obehag att hunden får en dramatiserad syn på tillvaron. Och att det straff jag tillför hunden upplevs som en lönsam förtjänst ihop med all den uppmärksamhet jag samtidigt ger hunden. Och på det sättet har jag samtidigt lärt in att hunden ska bete sig på det sättet i just den situationen.

Ingela Melinder
 

Hundstrategicoach. Hundbeteendekonsult och hundägarcoach. Flerhundsägare. Hunduppfödare. Hundfrisör. Hundfriskvårdare. Erfaren. Fritänkare utanför ramarna. Analyserar och reflekterar. Letar efter "kärnan" i allt. Kan "översätta" ett område till ett annat och tänker i liknelser. Logiskt tänkande. Studerar kvantfysik/metafysik för den personliga utvecklingens skull. Okonventionell. Liberal. Nätverkare på flera nivåer. Har ett spännande liv med mängder av människomöten och hundanalyser. Glesbygdsförespråkare. Fårägare. Gift i en herrans massa år med samme man. Flerbarnsmamma, familjehemsmamma och mormor.

Click Here to Leave a Comment Below 0 comments

Leave a Reply: