6

Tips för omplaceringshundägaren!

Med en omplacering får du i många avseenden en ”färdig” hund som redan kan en hel del. Men du får också en hund som har lärt sig sådant som du kanske betraktar som olater och den kanske också har lärt sig mindre bra strategier i många situationer, alltså att den hanterar människovärlden med allt vad där ingår på ett dåligt fungerande sätt. Då har du ett tuffare arbete framför dig. Oavsett vilket så är det ofta väldigt lärorikt att ta en omplacering!

Betrakta hunden som om den vore valp igen! Godisinkallning, mycket beröm för allt etc.

Det är många saker hunden du tar över inte är van vid! Gör ingen grej av någonting så kommer den att bli van. Det gäller vid alla situationer: Skäller på folk utomhus, skäller på besökare, skäller på andra hundar, skäller på ljud, skäller på människor i trappuppgången etc. En enda regel gäller: SÄG INTE ÅT HUNDEN, UTAN BERÖM NÄR DEN UPPFÖR SIG!!! Då kommer alla dessa nya situationer att bli vardagsmat mycket snabbare!

Gör överhuvudtaget ingen grej av någonting!!!

Det är vanligt att hundar matvägrar vid omplacering. Försök få den att äta, utan att skämma bort den. Handmata INTE, men ge den mat den tycker om. Ingen mage mår bra av att vara utan mat.

Det är vanligt att hundar kissar inne vid omplacering. Kommer du på hunden på bar gärning kan du säga till, annars gör du ingen affär av det. Samma gäller om hunden bajsar inne.

Ta det lugnt med besökare och påhälsningar hit och dit de första två veckorna, tills hunden blivit tryggare och vet vem den ska ty sig till.

Jobba mycket med förtroendet och tilliten. Mycket godis och mycket beröm. Hunden måste ju lära om vem som utgör tryggheten i människovärlden. Tidigare var det de förra ägarna, nu är det du. Dina händer ska vara snälla, dina ögon ska vara de man söker kontakt med. Jobba på det!

Ibland är hunden hemsk den första tiden och det blir bättre sen. Ibland är allt rosenskimrande och det blir värre sen, när den s.k. smekmånadsfasen är över. Så småningom blir det bättre även i detta fall. Därför bör du inte ge upp för tidigt, utan ge hunden en ärlig chans i åtminstone någon månad. Det blir alltså i regel bättre sen!

Tänk på att hunden har lärt sig strategier att hantera tillvaron på, som du kanske inte är beredd på. Jobba därför redan från dag 1 med att skapa en positiv inställning hos hunden (godis och beröm), för att utnyttja den nya miljöomställningen till att lära in goda, positiva strategier i gamla situationer.

Med ovanstående enkla käpphästar att hålla sig till samt en god portion tålamod, tolerans och överseende kommer du att komma långt med din omplacerade hund!

Lycka till!

Ingela Melinder
 

Hundstrategicoach. Hundbeteendekonsult och hundägarcoach. Flerhundsägare. Hunduppfödare. Hundfrisör. Hundfriskvårdare. Erfaren. Fritänkare utanför ramarna. Analyserar och reflekterar. Letar efter "kärnan" i allt. Kan "översätta" ett område till ett annat och tänker i liknelser. Logiskt tänkande. Studerar kvantfysik/metafysik för den personliga utvecklingens skull. Okonventionell. Liberal. Nätverkare på flera nivåer. Har ett spännande liv med mängder av människomöten och hundanalyser. Glesbygdsförespråkare. Fårägare. Gift i en herrans massa år med samme man. Flerbarnsmamma, familjehemsmamma och mormor.

Helena Norrby - 1 juni, 2010

Ja jösses. Jag kommer ihåg hur min schnauzer var när han kom. Han var då ett år gammal och bara sprang, sprang och sprang. Rätt orolig också. Ingenting hjälpte, verkade det som. Vi kom båda till ro till slut, och bättre vän än denna hund har jag då aldrig fått äran att lära känna. Idag en sann bästa vän. Men med bättre hjälp och bättre förstånd hade vi haft det lite lättare i början, kan sägas så här i efterhand.

Lena Sjöberg - 22 juni, 2012

Vi har haft vår omplaceringshundnu i 2,5 månader. Han är 5,5 år, dvärgpudel, okastrerad. Vi hade redan en hund som är 1,5 år yngre, kastrerad, också dvärgpudel. Hundarna leker inte direkt ihop (tyvärr har vår första hund varit skadad, så vi har varit tvungna att stoppa dem när de velat leka) och det är en del gruffande och morrande när någon av dem tycker att den andra tar för mycket plats, eller ”tar för mycket av oss”.
Vår nya hund kissade och diarrébajsade inomhus från början. Har tydligen gjort så ”vid nya situtationer” även i förra familjen – vilket vi inte blev informerade om av förra ägaren. Kan förstå att det var jobbigt och stressande för honom att byta familj – men han fortsätter att kissa och bajsa inomhus. Och inte bara på golvet, utan i soffan och i min säng. Till saken hör att han sover i min säng, så det verkar ju jätteknäppt att han gör ifrån sig där. Och att han inte säger till om han behöver gå ut – detta händer uteslutande när vi är hemma.

När hundarna är ensamma hemma får de bara vara i köket – men det här händer medan vi är hemma, och då kan vi ju inte ha alla dörrar stängda. Tyvärr har han aldrig gjort det medan vi har sett på, vi har alltid märkt det efteråt, och då kan vi ju inte göra annat än torka och tvätta. Vi är vana vid att vår första hund klarar sig 3-4 timmar

I övrigt verkar han glad hos oss, tyr sig till hela familjen men främst mig, äter bra osv. Känns inte som en osäker hund, han skäller t ex inte för minsta ljud som vår första hund gör, och dras sällan med av den hundens idoga skällande.
Vad i fridens dar ska vi ta oss till – för så här kan vi inte ha det i längden.

Mikaela - 29 juli, 2012

Hej! Jag har samma problem som Lena. Vi har tagit över en ettåring, som verkar ha varit rumsren då hon sov med ägarens barn i deras sängar..?
Men här, det är katastrof! Hon både bajsar (både diarré och fast) och kissar inne, 5-6 gånger om dagen. Detta är inget som förra ägaren känner igen säger hon.. Men kan dom bli SÅHÄR ”icke-rumsrena” över en natt?.. Jag försöker att inte bli arg, jag försöker att hålla humören neutralt, men när jag säger åt henne på bar gärning, springer hon undan och fortsätter medan hon springer, och jag går ut med henne varannan timme. Minst en kvart, för att undvika att hon skall behöva göra sina behov inne. Det är nästan som att hon gör det med flit?!.. Jag har en hanhund sedan tidigare i samma ålder och han blev rumsren Väldigt tidigt så honom har jag aldrig haft något problem med.

Är hon Inte rumsren eller beror det på stress eller dylikt? Jag blir snart tokig. Vaknade precis av att vi har diarré överallt i lägenheten -Även på väggarna där hon gått och strukit förbi. Klockan är 05.45 just nu och jag har badat henne, torkat diarre överallt samt tvättat och skurat. Inte kul!

Ingela Melinder - 29 juli, 2012

Hundar som gör inne i vuxen ålder är ganska svårt att komma tillrätta med, framförallt när det handlar om en omplacering. Min omedelbara känsla när jag läser både Lenas och Mikaelas kommentarer ovan, är att den bristande rumsrenheten var ett av skälen till omplaceringen…

Hundar gör ofta inne för att deras egen doft (stank för oss!) gör dem tryggare.

Mitt generella råd är att minska på utrymmet de vistas i och sedan behandla dem som vore de valpar igen!

Med den ettåriga tiken hos Mikaela kan det bli bättre efter löpning, men har hon redan löpt så beror det inte på inkontinens.

Av egen erfarenhet vet jag att hundar kan vara väldigt känsliga för ens fokus, vilket gör att jag också rekommenderar er att börja om från början och börja fokusera på alla gånger hundarna INTE gör inne.

Se också över foderintaget. Har ni nyss bytt foder? Får de mat de inte fick tidigare?

Börja leka detektiv och förändra allt ni kan så positivt som möjligt. Hundar som möts av positivt tänkande, där man fokuserar på det som är positivt blir enligt min erfarenhet både mycket bättre och trevligare!

Jag skulle rekommendera er att köpa min bok ”Skippa ledarskapet!” så att ni får en lite annan bild av hur hundar tänker.

Lycka till med era hundar! /Ingela

aleks - 10 september, 2012

skitsnack! Självklart lär man säga åt hunden när den beter sig, även fast den just anländit. Denna kvinna är inget att ty sig åt gott folk. För visst talar det för att det är en kvinna som skrivit detta? 😉

    Ingela Melinder - 12 september, 2012

    Jag har haft 4 omplaceringar och även omplacerat ett flertal hundar. Det kan vara jobbigt att byta miljö, oavsett om man är hund eller människa. Många omplaceringar kommer från mindre bra miljöer. Mina kunskaper om att vara lite försiktig i början har hjälpt mig (och min familj) att ta hand om 9 fosterbarn under varierande tid. Spelar det någon roll vilket kön jag har?

Comments are closed