1

Om stora hundar och små hundar

Med risk för att vara fördomsfull och alltför generell, tar jag mig ändå friheten att skriva lite om stora kontra små hundar.

Det är ju nämligen populärt just nu, stora hundar och små hundar. Inget fel med det, men det verkar inte alltid så genomtänkt utifrån en yttre betraktelse. Så vilka slutsatser drar jag då efter att ha studerat dessa två kategorier av hundar och deras hundägare?

SMÅ HUNDAR: Har ägare som är räddare än andra hundägare. Oavsett om denne haft hund modell större tidigare eller om hundinnehavet begränsats till små hundar, så är hundägaren räddare. Tyvärr överförs denna rädsla till hunden, vilket förklarar många små hundars rädsla. (En del människor tolkar dessa rädda hundar som ”kaxiga”, eftersom de skäller. Kom ihåg att en orädd hund inte ser någon anledning till att freda sig!) Småhundsägare bör därför träna sig själva, för att hundägandet ska bli bra!

Små hundar är oftare odrägliga. Det är tyvärr ingen myt, anser jag. De odrägligaste av alla är små blandrashanar, som väldigt ofta är sexfixerade och gärna juckar på allt och alla. Det kan inte bara vara en uppfostringsfråga, det måste också bero på bristande avelsinsikter eftersom sexfixering verkar vanligast hos blandraser. Jag vet att jag sticker ut hakan här, men nu har jag träffat för många sådana små hanhundar för att det ska vara en slump.

Små hundar skäller mer. Inte heller en myt, enligt mig. Jag tror att det kan bero på att det klappas och daltas mer med en liten hund. Jag har alltför ofta sett små hundar till och med få en puss av sin ägare när den skäller eller morrar, i avsikt att lugna ner. Pussen blir istället till en förstärkande respons så det skriker om det!

STORA HUNDAR: Stora hundar som inte lyssnar och lyder är ett problem. Alltför ofta ser man stora hundar som helt enkelt bara gör som de vill – många gånger med en slitande ägare i andra änden av kopplet. (Många små hundar gör också som de vill, men det ställer inte till med så mycket som en stor hund kan göra.) Storhundsägare bör därför träna hunden, för att hundägandet ska bli bra!

Stora hundars stress ställer till med mer problem. En stor hund som drar i kopplet och stressar upp lite grann innan den hunnit fram till en annan hund, kan bli väldigt besvärlig och till och med farlig. Många stora hundar lär sig att stressa sig fram i livet och en stor hund som konstant ligger på en hög stressnivå kan ställa till med väldigt otrevliga saker.

Ska man ha en stor hund måste man orka med den fysiskt samt ha kontroll över den. Alltför många storhundsägare gör inte det och det är här alla olika redskap som syftar till att bemästra hunden kommer in, såsom stryphalsband, stackel, nosgrimma, gåfint-sele, Cesar Millans specialhalsband etc. De gör dock bara skillnad så länge man använder dem; tränas inte den stora hunden under tiden så händer egentligen ingenting och man har fortfarande ingen kontroll över den.

Ogillar jag då små hundar och stora hundar, kan ju någon fråga sig? Nej, tvärtom eftersom jag tycker att alla hundraser har ett existensberättigande, men inom olika områden.

Men jag skulle önska att småhundsägare tänkte mer på sin egen rädsla och jobbade med att minska den, samt blev mer medvetna om vilken respons de ger den lilla hundens beteenden.

Jag skulle också önska att storhundsägare uppfostrade sina hundar till att lyssna på sin ägare och att de låtsades som att den stora hunden alltid är lös och samtidigt höll ett FAST grepp i kopplet så att inte småhundsägarna behövde känna sig lika rädda.

Vi får hoppas att det inte är en utopi.

Har ägare som inte alltid har kontroll över dem.
Ingela Melinder
 

Hundstrategicoach. Hundbeteendekonsult och hundägarcoach. Flerhundsägare. Hunduppfödare. Hundfrisör. Hundfriskvårdare. Erfaren. Fritänkare utanför ramarna. Analyserar och reflekterar. Letar efter "kärnan" i allt. Kan "översätta" ett område till ett annat och tänker i liknelser. Logiskt tänkande. Studerar kvantfysik/metafysik för den personliga utvecklingens skull. Okonventionell. Liberal. Nätverkare på flera nivåer. Har ett spännande liv med mängder av människomöten och hundanalyser. Glesbygdsförespråkare. Fårägare. Gift i en herrans massa år med samme man. Flerbarnsmamma, familjehemsmamma och mormor.

Click Here to Leave a Comment Below 1 comments
Ulla-Britt Östlund - 20 november, 2010

Många tänkvärda saker.
Tänk bara på att småhundarnas skällande ofta är genetiskt och visserligen kan dämpas med träning, men många fortsätter att skälla/larma.
Rädsla – ibland, även om jag personligen är mer rädd för rovfåglar.
Hoppas du inte har missat kampen mot stryphalsband: http://www.sagnej.n.nu/
Lycka till med ditt fortsatta arbete!

Reply

Leave a Reply: