Om ordet ledarskap

Ledarskap

Ända sedan jag på allvar började hålla på med hund, ungefär 1986-1987, har ordet ”ledarskap” varit en följeslagare (!) i mitt hundägarliv. Det är det inte längre, och jag ska förklara vad jag anser vara en av de största invändningarna mot att fortsätta använda ordet.

I slutet av 1986 köpte vi en 7 månader gammal schnauzerhane vid namn Adonis. Han var ganska osocialiserad (skulle jag kalla det nu), men då upplevde vi att han hade ”problem” som vi skulle träna bort. Bl.a tyckte han att främmande människor var läskiga. Vi sökte oss framförallt till böcker med så kallad ”mjuk ideologi”, med Anders Hallgren i spetsen, eftersom det kändes mer rätt. Vi engagerade också oss i att starta upp vår lokala Brukshundklubb, men eftersom den nystartades så fanns ingen tydlig inriktning på ideologin där. Vi fortsatte med att hålla Anders som vår ”hundguru” och det gick väldigt bra med vår Adonis. (Såhär efteråt kan jag se att vi förstorade upp hans ungdomliga osäkerhet och förvärrade den genom våra åtgärder…)

Sommaren 1988 skaffade vi ytterligare en schnauzerhane, Dafnis. Han var raka motsatsen till Adonis, han var en hund som inte bad om ursäkt för något. Envis, påhittig och motiverad att få ut så mycket som möjligt av livet – men jag tolkade honom som ”dominant”.

Våra kompisar på Brukshundklubben påpekade att vi behövde bli bättre ledare eftersom han var så ”dominant”. I alla Anders Hallgrens böcker stod också att läsa om ledarskap, även om Anders försökte ge det en mjukare betydelse. Vi köpte hela ”ledarskapspaketet” (”mjukt” eller ”hårt” var ju liksom bara graderingar på samma skala!) och ansträngde oss som sjutton för att få Dafnis att lyda oss och underkasta sig vårt ledarskap. Det ”mjuka” sätt som vi med framgång använt på Adonis fungerade inte alls på Dafnis, utan vi lyssnade mer och mer på dem som tipsade oss om att fysiskt visa Dafnis ”vem som bestämmer”. Men i takt med att våra metoder hårdnade, gjorde han mer och mer revolt.

Jag minns särskilt en gång, på en typ av fortbildningsdag för instruktörer på Brukshundklubben, där Dafnis inte ville finna sig i de strikta lydnadsövningar vi fick lära oss, utan istället drog iväg till de andra hundarna på apellplan under fotgåendet. Tipsen jag då fick var att bli ännu hårdare mot honom, bl.a genom att använda en typ av alfa-rullning i kombination med fasthållning. Behöver jag påpeka att Dafnis inte blev bättre för det?

Engagerad som jag var i SBK, var det ett ständigt fokus – jag vill kalla det fixering – vid detta ”ledarskap”. På alla hundkurser jag själv hade (och det var ganska många varje år) stod jag och berättade för folk om vikten av att vara en ”bra ledare”. Inte för att jag ens själv hade riktigt kläm på det; mina hundar blev nog tvärtom bara sämre ju mer jag ansträngde mig för att vara en bra ledare. Men jag trodde att det bara handlade om att jag behövde lära mig mer, så skulle mina hundar bli sådär lydiga som en del hundar var som man såg.

1996 kom jag med på en 8-dagars kurs som David Selin (Hundutbildningsgruppen) höll i. Plötsligt var det någon som vände upp och ned på allt jag hade lärt mig, när David sa ”Det finns inget ledarskap, hundar behöver ingen flockledare.” I samma ögonblick han sa det kände jag intuitivt att det var sant. Den kursen rätade ut de flesta av de frågetecken som hade uppstått kring detta med ledarskap för mig under åren. Jag förstod varför mina hundar hade blivit värre ju mer jag ansträngt mig och jag började se tillvaron med hundars ögon istället för med mina egna.

Efter detta var jag väldigt hungrig efter mer kunskap inom många olika områden, så jag bestämde mig för att vidareutbilda mig som instruktör. Jag gick kurser för ett flertal olika kända hundmänniskor, men ingen annan än David verkade vilja släppa detta med ledarskapstanken. Jag var nämligen väldigt nyfiken på hur folk såg på detta med ledarskap, så jag diskuterade det med många olika hundmänniskor. I stort sett alla sa samma sak: ”Jag tycker att det är bättre att förändra betydelsen av ordet istället…”Alltså det som Anders Hallgren försökte göra redan i slutet av 70-talet/i början av 80-talet med flertalet av sina böcker.

Detta var alltså ungefär 1996 – 1997 och idag har vi 2012, 15 – 16 år senare. Det händer att jag fortfarande pratar med hundmänniskor om ledarskap och om inte det vore vettigt att byta ord ändå, såhär 30 år efter att ”arbetet” med att förändra betydelsen inleddes. Vad tror ni de svarar? ”Jag tycker att det är bättre att förändra betydelsen av ordet istället…”

Men hallå! Hur länge till ska vi hålla på innan vi inser att om vi inte har lyckats förändra betydelsen av ordet på 30 år, kommer vi troligen aldrig att lyckas! Hundtränarna i tv använder ju gärna orden ledarskap och flockledare till höger och vänster, vilket i många avseenden har förstört det arbete kring begreppet som Anders Hallgren initierade för 30 år sedan.

Nä, mitt förslag är helt enkelt att vi byter ord, vi som inte ser oss som auktoriteter för hundar! Vi är ju trots allt människor och kan inte bli en fullvärdig del av en hundgrupp, hur gärna vi än vill. Vår roll gentemot hunden är ju att visa den hur den ska leva tillsammans med oss i människovärlden, eftersom hunden är ett djur. Och där tycker jag att det finns två ord som oerhört mycket bättre beskriver vår roll och relation mot hunden: LOTS och VÄGLEDARE.

Så istället för att fortsätta stånga huvudet i väggen och försöka förändra ordet ”ledarskap” så föreslår jag att vi istället för flockledare blir VÄGLEDARE och att vi börjar prata om att vårt VÄGLEDARSKAP har brustit när hunden inte uppför sig. Då har vi helt enkelt inte VÄGLETT hunden rätt i människosamhället.

Vad tycker du? Vilket ord ska vi börja använda istället för det gamla mossiga ”ledarskap”? Skriv en kommentar här nedan!

Och nej, skriv INTE ”Jag tycker att det är bättre att förändra betydelsen av ordet istället…” eller varianter på det temat!!! 30 års blodigt stångande i väggen räcker!

Ledarskap

Ingela Melinder
 

Hundstrategicoach. Hundbeteendekonsult och hundägarcoach. Flerhundsägare. Hunduppfödare. Hundfrisör. Hundfriskvårdare. Erfaren. Fritänkare utanför ramarna. Analyserar och reflekterar. Letar efter "kärnan" i allt. Kan "översätta" ett område till ett annat och tänker i liknelser. Logiskt tänkande. Studerar kvantfysik/metafysik för den personliga utvecklingens skull. Okonventionell. Liberal. Nätverkare på flera nivåer. Har ett spännande liv med mängder av människomöten och hundanalyser. Glesbygdsförespråkare. Fårägare. Gift i en herrans massa år med samme man. Flerbarnsmamma, familjehemsmamma och mormor.

Click Here to Leave a Comment Below 0 comments

Leave a Reply: