3

Maktspråk

Det finns fyra begrepp inom hundvärlden som vi genast borde skrota! Begrepp som egentligen inte uttrycker något annat än makt. Jag kommer att gå igenom vart och ett av begreppen och förklara vad de egentligen betyder. Dessa fyra begrepp är ”dominans”, ”underkastelse”, ”rangordning” och ”ledarskap”.

Etologer världen över har i åratal försökt få ”vanligt hundfolk” att se hunden ur en etologisk synvinkel, men har ännu inte lyckats. Hittills har man nämligen enbart försökt mildra betydelsen av maktbegreppen men fortsatt använda dem, vilket egentligen endast har skapat förvirring. Jag hoppas med mina texter bidra till ett paradigmskifte vad det gäller synen på hund genom att helt enkelt byta ut maktbegreppen mot mer relevanta förklaringar! Skippa maktbegreppen, helt enkelt!

För en snabblektion i vad begreppen betyder för EN HUND i hundarnas värld (alltså etologiskt) kommer här nedan en sammanfattning. För den som vill läsa lite mer har jag skrivit en ingående förklaring till varje begrepp som länkas från denna sida.

DOMINANS

Etologisk betydelse av dominans är företräde. Används i djurvärlden endast när det finns brist på något. Ordet dominans kan med en kommunikationstolkning av djurbeteenden i allmänhet och hundbeteenden i synnerhet bättre beskrivas som ”den som är mest motiverad tar för sig mest”. Begreppet dominans som det används inom hundvärlden är alltid en tolkning av det hunden gör istället för den beskrivning det borde vara. Dominans bör alltså beskrivas som den kommunikation det uttrycker, i många fall uttryckt med hotbeteenden och andra avståndsökande signaler (beteenden som vi människor tyvärr glömmer bort att se som kommunikation). Vi gör hunden en tjänst när vi börjar beskriva hundens kommunikation istället för att tolka den som ett maktuttryck, t.ex. att en hund som vaktar ett ben med hotbeenden inte är dominant utan helt enkelt vaktar sitt ben med hotbeteenden för att signalera någonting: ”Jag vill ha detta ben för mig själv!” (egennyttighet) ”- Kom inte hit!” (avståndsökande signaler), ”- Jag litar inte på att du låter mig behålla detta ben!” (osäkerhet med hot) . Att man sen kan behöva tala om för sin hund att den inte ska vilja något mest, för samvarons skull, är en helt annan fråga!

Bättre ord än dominans för att uttrycka det hunden kommunicerar:

Konfliktskapande signaler/beteenden

Avståndsökande signaler

Hotande signaler (aggression i olika grader)

Självsäkerhet och oräddhet

Osäkerhet uttryckt med hotbeteende (aggression)

UNDERKASTELSE

Även om det finns fler ord för att uttrycka detta begrepp, såsom underlägsenhet t.ex., så är det fortfarande ett sätt att uttrycka motsatsen till makt, alltså ett maktbegrepp det också. Här handlar det i själva verket om att ”den som är minst motiverad tar för sig minst”. Hos en del individer är det ett personlighetsdrag att inte ta för sig (osäkerhet?), vilket vi makttolkningsfixerade människor då tolkar som att hunden är underlägsen – eller i värsta fall det helt idiotiska ”ranglåg” (se ”rangordning” för förklaring), istället för att försöka se vad hunden säger. Ofta säger hundar som förmedlar dessa undvikande signaler: ”- Jag vill inte bråka” (konfliktundvikande signaler), ”- Bråka inte på mig – vit flagg!” (lugnande signaler) och/eller ”- Nu är det otäckt!” (osäkerhet med rädsla) En hund som uppvisar att den ”ger sig” (dvs konfliktundvikande signaler) i en viss situation, kan mycket väl stå på sig i en annan.

Bättre ord än underkastelse för att uttrycka det hunden kommunicerar:

Konfliktundvikande signaler/beteenden

Avståndsminskande signaler

Lugnande signaler

Osäkerhet uttryckt med rädslebeteende

RANGORDNING

Att djur skulle dela in varandra i ”rang” är ett helt och hållet mänskligt påfund! Djur kommunicerar, de bestämmer inte över varandra! Om du inte ser det sociala spelet hos en djurgrupp såsom kommunikation utan som kamp om rangordning, beror det på att du har ”rangordningsglasögonen” på dig.

Alla studier som påvisar någon slags rangordning är gjorda i fångenskap! I vilt tillstånd finns inga som helst bevis för att rangordning existerar i djurvärlden. Det finns t.o.m etologer som hävdar att när djur upprättar en rangordning i en grupp, alltså en maktstruktur, är det ett sjukdomstillstånd!

Men vi har ju våra hundar i fångenskap, kan man ju hävda, då borde det alltså vara berättigat med rangordning? För mig är den åsikten likställd med att den maktordning som råder bland människor i fångenskap (fängelser) borde råda i mänskliga familjer också!

Alla studier av vilt levande vargar visar att vargen är ett djur som lever i familj, inte i flock. Det som brukar kallas alfa-djur i ”flocken” (läs familjen) är helt enkelt föräldrarna! Mer komplicerad än så är inte den sociala uppbyggnaden i en varg”-flock”(-familj!)! Ju bättre kommunikationen fungerar, desto färre fasta roller (rollfördelning förklaras i det längre inlägget om rangordning) behövs. Så om du tycker att du har problem med ”rangordningen” i din hundgrupp är det troligaste att dina hundar inte kommunicerar så bra! Det kan bero på att det finns brist på någon resurs, eller att fler än en hund är motiverad för samma sak. I enstaka fall kan det bero på en otydlig rollfördelning. Men allt detta börjar och slutar med kommunikationen hundarna emellan.

Hundfolk pratar ofta om att hundar är ”ranghöga” respektive ”ranglåga”. (Maktspråk igen!) Vi borde istället fråga oss vad hunden vill kommunicera! En ”ranghög” hund vill ofta kommunicera självsäkerhet och pondus, kanske till och med konfliktskapande. En ”ranglåg” hund kommunicerar osäkerhet, vekhet och mesighet, ofta konfliktundvikande. Svårare än så är det inte!

LEDARSKAP

”Ledarskap” som begrepp, som inställning till hund, som svar på allehanda hundägarproblem är helt uppdiktat av människor, för människor. I hundvärlden råder ingen som helst hierarki och hunden ser dig inte som en alfa-varg (som egentligen är föräldern i vargfamiljen) eller en artfrände. Den ser dig som en människa som i människovärlden är den varelse som har bäst koll på saker och ting. Du som människa är helt enkelt en RESURS, en tillgång, för din hund! Hundar är fullblodsegoister – liksom alla andra djur – och ju mer resurs du blir, desto mer knyter du hunden till dig!

Här har du alltså förklaringen till allehanda ”ledarskapsövningar” som hundfolk har uppfunnit genom tiderna; de flesta ”ledarskapsövningar” är inget annat än resursstärkande övningar, alltså övningar som stärker ditt hundägarvärde som resurs och tillgång i hundens ögon! All ”lydnad” (cirkuskonster för hunden!) du tränar, ökar naturligtvis ditt värde som resurs.

Din hunds beteenden är dess kommunikation med omvärlden, det är inte signaler om makt på olika nivåer. Det gäller oavsett om hunden gör utfall mot andra hundar, skäller till, morrar över maten, tigger, blir glad i hallen eller nåt annat beteende. Kommunikationstolkningen bör i första hand utgå från att försöka läsa in om hundens avsikt är att minska eller öka avståndet. Vilken respons du sen som hundägare ger hundens beteende avgör ifall hunden kommer att fortsätta med det eller inte. Om du inte uppskattar hundens beteende är uppmärksamhet den sämsta respons du kan ge, men tyvärr den absolut vanligaste!

Så istället för att försöka vara en ledare för din hund – satsa på att öka ditt resursvärde, att läsa av vad hunden försöker kommunicera samt att tänka på vilka beteenden du förstärker hos hunden. Att dessutom vara en god förebild och uppträda lugnt och självsäkert utan rädsla, gör alla hundar – inte bara din egen! – tryggare i denna konstiga värld som kallas människovärlden.

Ingela Melinder
 

Hundstrategicoach. Hundbeteendekonsult och hundägarcoach. Flerhundsägare. Hunduppfödare. Hundfrisör. Hundfriskvårdare. Erfaren. Fritänkare utanför ramarna. Analyserar och reflekterar. Letar efter "kärnan" i allt. Kan "översätta" ett område till ett annat och tänker i liknelser. Logiskt tänkande. Studerar kvantfysik/metafysik för den personliga utvecklingens skull. Okonventionell. Liberal. Nätverkare på flera nivåer. Har ett spännande liv med mängder av människomöten och hundanalyser. Glesbygdsförespråkare. Fårägare. Gift i en herrans massa år med samme man. Flerbarnsmamma, familjehemsmamma och mormor.

Click Here to Leave a Comment Below 3 comments
lecknepartners - 18 mars, 2009

Intressant om ledarskap och hundar.

Jag studerar och skriver om chefsskap, ledarskap och coaching på bloggen http://lecknepartners.wordpress.com ta en titt och så undrar jag förstås vilka begrepp som funkar i hundvärlden som också funkar på människor och vice versa!?

/Olle

Reply
Ingela Melinder - 18 mars, 2009

Eftersom du skriver om ledarskap antar jag att det är dessa begrepp du vill ha en jämförelse på. Då jag anser att man inte kan vara ”ledare”, chef eller dylikt för en hund, så faller liksom den jämförelsen. Vi människor är också djur, men vi har tagit in vissa andra djurarter i vår värld, människovärlden, så då är det våra normer vi måste lära ut för att vi ska kunna leva tillsammans. Det är liksom inte riktigt samma sak som en chef på en arbetsplats…

Jag tycker att det är värdefullt att du har tittat in på min blogg, eftersom du jobbar med begreppet ledarskap. Det har även i hundvärlden använts på samma sätt som inom näringslivet, men ingen hund har dock hittills vunnit på det, eftersom hundars sociala liv inte går att jämföra med arbetsplatser.

Coachning har börjat användas för den hjälp man som professionell hundkunnig ger till hundägare. Jag personligen tycker att det är ett ganska bra ord, eftersom jag som ‘coach’ mer jobbar med det som hundägaren egentligen redan kan och vet, medan om jag kallar mig konsult mer är en expert. Och min hundsyn är så logisk och etologisk att de flesta människor fattar direkt vad det handlar om, med lite ‘coachning’.

Egentligen skulle man kunna kalla sig för coach gentemot hunden också, men eftersom hunden inte själv har valt att bo i människovärlden så tycker jag att det känns taskigt. En coach ska vara självvald och behövd, vilket inte riktigt stämmer in på djurs behov av människor. Djuren behöver oss bara för att vi har dem i människovärlden; en hund behöver faktiskt inte ens vara lydig för att vara lycklig! Att ägaren sen blir lycklig av en lydig hund, det är en helt annan femma!

Reply
Melisa - 16 januari, 2012

Egentligen skulle man kunna kalla sig för coach gentemot hunden också, men eftersom hunden inte själv har valt att bo i människovärlden så tycker jag att det känns taskigt. En coach ska vara självvald och behövd, vilket inte riktigt stämmer in på djurs behov av människor. Djuren behöver oss bara för att vi har dem i människovärlden;

en hund behöver faktiskt inte ens vara lydig för att vara lycklig! Att ägaren sen blir lycklig av en lydig hund, det är en helt annan femma!

SÅ JÄKLA BRA SAKT !! Håller med 😉

Reply

Leave a Reply: