Första delen – gratisdelen – i min hundmedlemssida Hundskola.NU! är äntligen sjösatt! Projektet blev ett annat än det jag tänkte mig när jag satte igång, men om jag ska vara ärlig var det detta jag såg framför mig när jag fick idén om en digital hundskola i början av 00-talet. Visionen har alltså blivit sann…

Hundskola.NU! kommer att vara fylld med innehåll när den är ”färdig” och jag kommer att försöka dela med mig av all min kunskap inom hundfostran och hundträning där. Jag har ju trots allt över 30 års erfarenhet med över 20 olika hundar…

Jag skulle kunna berätta om allt som Hundskola.NU! är och kommer att bli, men eftersom medlemskapet på ”lågstadienivån” är gratis, tycker jag att du istället surfar dit och blir medlem!

Hundskola.NU! – hundskolan du får tillgång till NU!

För att förtydliga skillnaden mellan denna hundåsiktsblogg och min nya hundutbildningssida, kommer jag att flytta över alla blogginlägg som har ett utbildande syfte. Det gör också att denna blogg blir mer åsikts- och hundfilosofi-inriktad och hundskola.nu blir pedagogiskt informationsinriktad. Känns som en alldeles naturlig utveckling! Dessutom kan det vara svårt att sovra ut godbitarna på en blogg som funnits länge, som denna har gjort. Men nu blir alltså russinen renodlat på Hundskola.NU!

Hundskola

Trimmade vår rara Vito häromkvällen – och använde som vanligt min Pet Grooming Brush väldigt mycket under trimningen. Tänkte då att jag måste göra lite mer reklam för den, eftersom den är så otroligt bra. Den glesa sidan är suverän på tovor och den fina sidan med underullskammen är smal vilket gör att den verkligen går på djupet. Just flippningen av de olika kamsidorna är nästan den största fördelen med superkammen, eftersom man hela tiden har två kammar i en.

Om du skulle vilja pröva en Pet Grooming Brush så erbjuder jag 10 dagars öppet köp. Pengarna tillbaka om du inte är nöjd, alltså!

Här hittar du sidan med mer bilder och info om PGB. Där kan du köpa den genom bland annat PayPal.

Pet Grooming Brush

Häromveckan var det en debatt i Kvällsöppet om ”hårda och mjuka metoder” inom hundträning. Bengt Rödseth, Fredrik Steen och Hans Rosenberg satt på ena sidan och representerade tydligen ”hårda” metoder, medan Anders Hallgren, Natasja Ravenklint och Dogge Doggelito satt på andra sidan och tydligen representerade ”mjuka” metoder.

(Innan jag går in på min reflektion av andemeningen i en del av det som sas, måste jag bara framföra min åsikt om att det var olyckligt av Kvällsöppet att placera Hans Rosenberg och Dogge Doggelito på någon av sidorna, eftersom de inte är hundtränare. Att sen Hans R (Svenska KennelKlubben) och Dogge (barnprogrammet Bulldog) företräder en del av offentligheten inom hund, har ju inte med polariteterna inom hundträning att göra, egentligen.)

Fredrik Steen sa en del intressanta saker i Kvällsöppet, som någonstans känns signifikativt för hela polariseringen mellan ”mjukt” och ”hårt” (jag citerar inte FS exakt, utan bara andemeningen):

Det som sker just där är ingen träning, utan vi kontrollerar bara hur det ser ut för att kunna jobba. Det som sker är ingen träning, utan det är ju att få stopp på det som sker just där.

(Sagt efter inslaget om en schäfer som gör utfall mot andra hundar, där koppelhållaren både rycker i kopplet och tar tag i halsskinnet på hunden. Det ser dessutom ut som om hunden har strypkedja på sig.)

Det vi såg här i inslaget är ju att klara av en situation just då och det har ju ingenting med inlärning att göra.

För mig är det en stor skillnad mellan det man kallar för inlärning och det man kallar uppfostran.

Här måste man stanna till och tänka efter! För vad säger Fredrik Steen egentligen? Ja, antingen säger han 1. att han INTE STRAFFAR hunden genom koppelrycken och halsskinnsgreppandet, eller så säger han 2. att HUNDAR INTE LÄR SIG NÅGOT AV STRAFF.

TANKEFELEN enligt mig

Eftersom jag faktiskt förstår hur han tänker, drar jag slutsatsen att han inte tycker att han straffar utan att han tycker att han bara ”hanterar situationen”. Och jag tror att det är här det stora tankefelet görs! De som är anhängare av att korrigera hundar tycker att inte att de straffar utan att de ”hanterar situationer” och hejdar hunden från att ”göra fel”. Eftersom det är frågan om uppfostran och inte inlärning, enligt dem. Min stora invändning är att man i allt umgänge med hundar, oavsett om man anser sig fostra eller träna, måste reflektera över hur hunden uppfattar det man gör.

Nästa stora tankefel som görs, enligt mig, är att Fredrik Steen (och förmodligen också Bengt ”det finns ingen inlärning i naturen” Rödseth) drar likhetstecken mellan inlärning och MOMENTinlärning. Att inlärning bara sker när vi bestämmer oss för att gå ut och träna hunden, men att allt däremellan är uppfostran och ska hanteras som uppfostran.

Och då är min egen personliga kritik gentemot många hundtränare därute, och även gentemot SBK, att det finns en övertro på att lära ut momentträning till vanliga hundägare och hoppas att man genom att lära hunden kommandon eller cirkuskonster såsom fot, ska kunna hjälpa människor att få en lydig hund. På många kurser runt om i landet är det stort fokus på just momentinlärning och väldigt lite fokus på hur man ska förhålla sig och hur man ska hantera situationer man hamnar i med sin hund.

Och det är där jag tror att människor fylls av beundran för TV-träningen, och även söker sig till ”Sveriges svar på Ceasar Millan” Bengt Rödseth. Plötsligt är det någon som börjar prata om uppfostran och hur man ska hantera situationer. Att det sen handlar om ryck och slit i kopplet eller att kasta påsar, kan man som vanlig hundägare lätt bortse från – det är ju frågan om uppfostran till skillnad från den där momentinlärningen man lärt sig på kurser. Plötsligt kanske någon gör en medveten om att det handlar om mer än att aktivt gå ut och träna hunden under prioriterad tid, att det handlar om det hunden LÄR sig när man uppfostrar och umgås med den till vardags.

FÖR HUNDEN?

Men är det då skillnad FÖR HUNDEN mellan olika typer av inlärning? Skiljer hundar mellan uppfostran och inlärning?

En oerhört kvalificerad gissning, grundad i erfarenhet av över 20 olika hundindivider under över 30 års tid, säger mig att alla former av inlärning är inlärning – oavsett vad vi människor väljer att kalla det! – och att en hunds hela liv är baserat på att lära sig hur den ska bete sig för att få ut så mycket som möjligt av livet. Enligt mig är hundar som anses ”dominanta” bara hundar som vill få ut ännu mer av livet!

Om vi människor skiljer inlärning från uppfostran, hur kan vi då någonsin hävda att vi ska lära hundar något överhuvudtaget? Jag menar, då måste vi stanna i Bengt Rödseths uttalande ”I naturen finns ingen inlärning” och vi måste då sluta med alla typer av hundinlärning eftersom det går emot Naturen. Eller är det okej att lära hunden lydnadsmoment (=cirkuskonster), bara för att vi är människor? Men om vi lär hundar olika saker för att vi är människor, borde vi då inte inse att vi också uppfostrar hundar på det sätt vi gör för att vi är just människor?  Att den uppfostran som görs av människor inte kan återfinnas i naturen: I naturen får man göra utfall och till och med angripa andra varelser, i naturen klipps inga klor, i naturen får man rymma iväg om man vill, i naturen får man springa efter vad man vill, i naturen får man till och med döda om man vill. Man får äta när man har mat, utan sittkonster eller förbudsövningar först. Man får kissa när man är nödig, var som helst, man får hälsa på vem och vad man vill och man sover på vilka höjder man vill. Och man behöver aldrig någonsin gå i koppel! Så herrar Rödseth i synnerhet och Steen i allmänhet, varför inte inse att den uppfostran ni hävdar är överförd från vargars liv i det vilda är lika konstgjord för hunden som den inlärning ni vill skilja den ifrån!?

Och varför ställer man sig inte frågan ”Hur uppfattar hunden det här, i den konstiga människovärld den har hamnat i?”

Hur uppfattar till exempel en hund som gör utfall att en människa rycker och sliter i den och till och med grabbar tag i halsskinnet på den?

Precis som Fredrik Steen sa, ”Man ska ju komma ihåg att det är naturliga beteenden hos en hund” – men varför använder man då ganska brutala metoder för att stoppa naturliga beteenden? Om FS hade gjort likadant mot en människa som han gör mot schäfern, hade han nog blivit åtalad för ringa misshandel. För han stoppar inte bara hunden handgripligen, han hanterar inte bara situationen som han påstår att han gör (då hade han bara hållit fast hunden med ett ordentligt grepp i kopplet/halsbandet), utan de koppelryck och de tag i halsskinnet som han gör – oavsett om man kallar detta straff eller korrigering – LÄR faktiskt hunden en hel del negativt om situationen:

1. Människan bredvid är också upprörd.
2. Människan bredvid gör saker som gör hunden negativt inställd till den andra hunden.
3. Människan bredvid dramatiserar och gör situationen märkvärdig. Det måste vara något med andra hundar…
4. Människan bredvid tar tag i halsskinnet – med risk för att hunden uppfattar det som ett jaktgrepp (dödargrepp)
5. Hundens stress ökas markant av att människan inte håller sig lugn. (Att stress i felaktiga portioner är farligt vet vi nog alla…)

Hur kan man som människa säga sig vara hundtränare och aldrig reflektera över hur HUNDEN uppfattar det som görs? Hur kan man förutsätta att HUNDEN inte sätter likhetstecken mellan uppfostran och inlärning? Hur kan man förutsätta att naturliga, för människovärlden opassande, beteenden ska fostras bort och att hunden verkligen kommer att förstå den skillnad man gör gentemot att andra typer av beteenden ska läras in?

Kanske det vore på sin plats att vi, som inte gillar straffokuserad träning, skulle börja tjata ett mantra: ”Hundar kan inte göra fel, hundar kan inte göra rätt – hundar kan bara göra.” För då infinner sig förhoppningsvis reflektionen att inte automatiskt straffa hunden. Och om vi då i nästa steg tjatar om att man måste vara en god förebild för sin hund och sträva efter att AVDRAMATISERA hundens värld, så kanske vi kunde få mer avslappnade hundägare som fokuserar på att skapa en positiv inställning hos sin hund.

Med TV-tränarnas metoder kommer vi tyvärr fortsätta att se en dramatisering av hundars vardag, med fokus på att skapa negativa inställningar hos hundar. Hundar kommer att tvingas fortsätta att leva i en människovärld som anser att felaktiga beteenden ska straffas bort, eftersom det är just ”fel”. Den gamla tankevurpan om behag och obehag inom hundträningen kommer att kvarstå – och de flesta HUNDAR kommer aldrig att greppa logiken men kanske ändå förändra sitt beteende, för att deras människa (deras stora resurs och tillgång i människovärlden) förändrades.

För det är ju mest det som händer i TV-rutan, människor förändras och därmed också deras hundar. För när människan LÄR om och LÄR sig nya sätt att hantera gamla situationer, är det omöjligt för hunden att hänga fast vid gamla strategier eftersom en hunds hela värld består av inlärning, bl.a. den inlärning som sker genom att studera människor och människors agerande i människovärlden.

Den inlärning som sker hos hunden utan att vi är medvetna om det, är den inlärning som ställer till mest problem för oss, oavsett om vi tror att vi uppfostrar hunden eller inte…

När man då öppnar altandörren för att släppa in dem i huset, händer det mer än en gång att Queenie hoppar tillbaka in i hundhägnet och ställer sig vid grinden där för att bli insläppt… Som människa kan man ju se det osmarta i att först stå på altanen i närheten av altandörren, och sen hoppa tillbaka och ställa sig vid grinden till hundhägnet för att få komma in. Men att bli insläppt genom grinden först är så djupt inlärt hos Queenie att hon bara följer sitt inlärda mönster. Precis som djur i allmänhet gör.

Hur pass lätt ett djur har att lära om sitt beteende hänger alltså mest på hur djupt inlärt det gamla beteendet är. Hur ofta det har upprepats i djurets liv. Repetitio est mater studiorum, som det heter på latin. Eller som min gamla lärare på mellanstadiet alltid sa: Repetition är all kunskaps moder. Det gäller alltså i väldigt hög grad för hundar och andra djur. Queenies o-rationella beteende är ett definitivt bevis på det.

Detta inlägg skrivs till exempel från min mobiltelefon, genom en app för WordPress. Nytt, men smidigare än det gamla. Värt att tänka på i hundträningssammanhang också, att det nya ofta är smidigare än det gamla…

Då jag har två unga hundar (Toyota och Vito) och en främmande hund (Primera), ställer det lite krav på oss som människor för att få det att fungera. För ibland fungerar inte kommunikationen hundarna emellan så bra. Mamma Primera tycker att Toyota är ganska irriterande och vaktar därför valparna mot henne. När de spänner sig mot varandra måste man gå in och medla och avbryta ganska bryskt. Hinner de spänna sig för länge så finns det alltid risk att någon av dem tänder till.

De andra hundarna bryr sig inte om deras förehavanden, utan fortsätter bara med sitt. De tycker nog att P och T får sköta sin kommunikation (eller brist på den) själva. Intressant, tycker jag… Om man skulle agera hundigt skulle man alltså inte medla, enligt mina övriga hundar. Men jag är människa och vill ha frid i gruppen, så jag styr upp kontroverserna och skickar hundarna åt varsitt håll. Det brukar räcka långt.

Vito håller dessutom på att bli könsmogen. Primera luktar fortfarande intressant där bak, så han prövar att jucka på henne. Hon bryr sig inte så mycket i början, men när han försökt i några minuter blir hon irriterad (vilket jag har full förståelse för!). Då säger hon ifrån och sen är det inte mer med det.

Eftersom jag har haft flera hundar, alltså hundgrupperingar, sedan 1988 vet jag hur mycket det underlättar att betrakta ALLT såsom kommunikation. Att sluta leta efter vem som bestämmer och bara titta efter vad hundarna försöker säga till varandra. Dessutom blir studierna av hundarna väldigt mycket roligare, när man bara försöker att ”översätta” alla beteenden och all kommunikation till människospråk och därigenom förstå hundarna. Då blir Primeras och Toyotas kommunikationsproblem genast lättare att begripa sig på, som faktiskt inte mycket mer än kommunikationsproblem. Sen spelar deras personligheter också in, framförallt Toyotas lite lätt provocerande beteenden (typiskt unghund).

Så har du flera hundar, kommer du att komma långt med din förståelse och dina eventuella medlingsförsök genom att bara betrakta ALLT SOM KOMMUNIKATION!

Men hur kan jag förorda en pryl som fungerar som ett straff/avbrytare, när jag i ett tidigare inlägg sagt att jag inte använder klicker i vardagen eftersom jag inte vill vara beroende av ett redskap (bland annat)? Jo, för att detta redskap används TILLFÄLLIGT, tills jag tränat hunden i att vara tystare. Som klickern vanligtvis används så är det inte ett tillfälligt redskap, utan de flesta gör sig själva (men kanske främst hunden!) beroende av att alltid träna ALLT med klicker.

Som ett tillfälligt redskap för att få chansen att träna hunden är jag däremot beredd att använda ganska många redskap, särskilt som hjälp till alla hundägare därute som inte riktigt får till det med sin hund. DÄR tycker jag att en pryl som BarkOff gör extremt stor nytta ifall man kombinerar det med den metod mot skällande som presenteras i den korta videon ovan. Jag tycker dessutom att det är ett prisvärt redskap med två för priset av en. Jag kommer själv att köpa en BarkOff (okej, två till priset av en !) och använda på alla våra hundgäster som skäller betydligt mer än husets hundar (som ändå är många!), främst för att deras människor envisats med att svara dem.

”Ledarskapsövningar”

Hundvärlden svämmar över av så kallade ”ledarskapsövningar”. Här går jag igenom så många jag kan komma på. I kursiv stil står min tolkning av vad övningen egentligen handlar om. Därefter kommer en analys av hur hundar gör mot varandra, utifrån hur mina egna hundgrupper enligt ovan har fungerat. ”Hur etologiska – hur hundiga – är dessa övningar?”, har jag helt enkelt frågat mig. Jag har aldrig sett någon av mina hundar bekymra sig om sådana här saker, inte ens när jag har haft mindre harmoniska grupper.

Jag vill dock än en gång varna för påfundet att ”en ledare alltid ska ta ansvar”. Med min ras är det inte smart att ”ligga steget före”, utan där är det smartast att jobba för att avdramatisera människovärlden. Att ”ta ansvar” i situationer kan lätt uppfattas av hunden som farosignalering.

Övningar som är bra för din och din hunds relation är markerade med två plustecken (+ +). De som du kan välja att ha eller inte ha är inte markerade. De övningar som enligt mig gör mer skada än nytta har två minustecken (- -).

HALLEN:

+ + Inte hälsa på hunden vid hemkomst:

Ingen respons ges till stressbeteenden, alltså lär man hunden att vara lugn (inlärning).

Hälsar hundar på varandra vid hemkomst? Ja, i stort sett alltid. Vid hög stressnivå kan de börja bråka, mycket eller lite.

Först in eller ut genom dörrar:

Hunden lär sig att ägaren går först (inlärning). Möjligheten att gå ut kommer genom ägaren (ökat resursvärde).

Vilken hund springer ut eller in först genom dörren? Den som har mest bråttom. Det är som regel den yngsta hunden som har mest bråttom ut och in.

- – Först vid dörren vid besök:

Hälsandet går genom ägaren (ökat resursvärde). Kan lugna en hund som upplever sig få respons för kontroll av sin omgivning, men bör undvikas på alla farosignalskänsliga raser! Blir oftare till en signal om fara än det får en positiv betydelse.

Vilken hund är först vid dörren? Den hund som står närmast.

Vilken hund skäller mest vid besök? Den som blir räddast (oftast den yngsta).

MÖTEN:

- – Hälsa först:

Hälsandet går genom ägaren (ökat resursvärde). Blir till farosignal, eftersom det blir märkvärdigt att träffa och möta andra individer.

Vilken hund skäller mest vid möten? Den som blir räddast (oftast den yngsta).

- – Inte hälsa på andra hundar:

Detta lär hunden att den inte får hälsa på andra hundar. Kan skapa frustration och dålig kommunikationsförmåga.

Hälsar lösgående, vuxna hundar på andra hundar? Ju äldre de är, desto mer ointresserade är de som regel. En positivt inställd hund hälsar dock mer än en negativt inställd hund.

UTOMHUS:

+ + Välja en annan väg än hunden:

Hunden lär sig att dess vilja inte är allenarådande, utan att den måste följa sin människa. Vägvalet kommer genom ägaren.

Väljer en äldre hund en annan väg än en yngre hund? Det händer, men oftast hakar alla hundar på den första vägväljaren. Hundar är nyfikna av naturen och följer gärna den som går iväg.

+ + Skvallerträning:

Hunden lär sig att ta kontakt med sin människa när det finns anledning att rapportera om något. Hunden ”pratar” med dig och du ”lyssnar” och agerar – optimalt samarbete. Hunden kommunicerar att det är något på gång. Du förändrar hundens inställning till positiv.

”Skvallrar” hundar för varandra? Det händer.

Hundar som drar i kopplet är dominanta. Ledaren anför ”flocken”.

En hund som lär sig att inte dra i kopplet, lär sig att inte dra i kopplet (inlärning). Att inte dra i kopplet minskar stress.

Anför ledaren flocken? Nej, den som har mest bråttom eller springer fortast är först. Går hundar med varandra i koppel? Svaret är givet: Nej.

- – Gå först på promenaden:

Hunden kommer inte framåt annat än genom att ägaren går först, vilket stärker ägarens resursvärde.

Mina egna hundar går bara bakom mig när de är rädda. Värt att fundera på – vi kanske gör hundar rädda genom denna idé?

Vilken hund går först på promenaderna? Den som har mest bråttom alternativt den som är mest tävlingsinriktad.

+ + Hoppa in i eller ut ur bilen på kommando:

Hunden lär sig att den måste vänta på tillåtelse (inlärning).

Möjligheten att komma in i eller ut ur bilen går genom ägaren (ökat resursvärde).

Vilken hund hoppar in i eller ut ur bilen om de får välja själva? Den som vill in eller ut mest.

Gå i båge vid hundmöten:

Kan definitivt bli till en farosignal – strömbrytaren som utlöser – för hunden.

Kan kommunicera pacificerande signaler till andra hundar.

Ger hunden en strategi vid hundmöten.

Går hundar i båge vid möten? Det händer.

+ + Göm dig i skogen:

Hunden vill inte gärna vara ensam och kommer att leta upp dig. Om du har den typen av ras. Med vissa självständiga raser bör du nog ha jobbat upp en hel del resurspoäng innan du börjar gömma dig…

Gömmer sig hundar i skogen för varandra? Bara om de leker, typ tafatt.

Ligga ner (i olika situationer):

En ny strategi som kan lugna hunden (om det görs utan farosignaleringar)

Tvingar/Ber hundar varandra att ligga ner? Nej, inte annat än om en ung hund ska luktas igenom.

- – Beskydda hunden/Ta ansvar:

Om du alltid försöker ta ansvar för alla situationer kanske du får bättre hundstrategier, men du får nog en hund som uppfattar tillvaron som ganska farlig.

Tar hundar ansvar? En synsättsfråga. Jag ser det som att den valt de strategier den trodde var smartast alternativt de enda strategier den kunde komma på.

Små valpar beskyddas av sin mamma. Äldre valpar beskyddas inte längre. (En vuxen hund borde inte behöva bli behandlad som en valp.)

- – Förbereda på vad som ska komma (slippa överraskningar):

Kan göra hunden mindre rädd, men definitivt också bli till en farosignalsströmbrytare.

Gör hundar varandra uppmärksamma på vad som är på gång? Ja, absolut. Vilken hund är den som oftast uppmärksammar de andra på händelser? Den som är räddast. (Värt att tänka på!)

Träna sitt, ligg och andra lydnadsmoment på promenaderna:

Hunden lär sig att lyda dessa ord bättre (inlärning). Samarbetsgraden och ägarens resursvärde ökar.

Tränar hundar sitt, ligg och andra lydnadsmoment med varandra? Svaret är givet: Nej.

Hunden ska sitta på kommando och ägaren drar i kopplet. Hunden ska ändå sitta kvar:

Ny strategi i gammal situation. Ägaren fokuserar på att lära in något nytt, och släpper sina gamla tankar och därigenom sin gamla påverkan på hunden genom sitt beteende.

Ber en hund en annan att sitta och ”ställer krav” att den ska sitta kvar? Svaret är givet: Nej.

MAT:

- – Alltid äta före hunden:

Maten kommer efter ägaren och därför genom ägaren.

Vilken hund äter först? Den hund som är hungrigast.

- – Varsågod vid matskålen

(med reservation för att det kan vara en bra grej för att öka sitt resursvärde):

Maten kommer genom ägaren.

Vilken hund hävdar sin rätt vid serverade matrester? Den som har lärt sig att det fungerar att morra bort de andra. Alternativt den som är hungrigast.

Vilken hund lägger beslag på tuggbenen? Den som är mest sugen alternativt den som är mest egennyttig.

Blir en morrande hund nedtryckt eller respekterad? Respekterad, utan tvekan.

LEK:

Leksak som kastas åt olika håll och du bestämmer vilken leksak hunden ska leka med:

Lek med leksak kommer genom ägaren (ökat resursvärde).

Vilken hund bestämmer vilken leksak som ska lekas med? Finns ingen regel. Oftast tar vilken hund som helst den leksak som ligger närmast eller den som är roligast.

Om två hundar vill ha samma leksak, kan en hund finta bort den andra hunden genom att ta en annan leksak? Absolut, men det verkar bara vara en del i leken och verkar sakna större betydelse.

- – Hunden får inte vinna dragkamper:

Leken avslutas av ägaren precis när det är som roligast. Kan höja resursvärdet, men rekommenderas inte då det kan sänka hundens självförtroende.

Vilken hund vinner dragkamper? Den som mest vill vinna.

Lek med hunden, men börja och avsluta leken:

Hunden kommer åt leken genom att samarbeta med dig.

Vilken hund börjar leken? Den som är mest sugen på att leka.

Vilken hund avslutar leken? Den som tröttnar först.

HANTERING OCH FÖRBUD:

Passivitet i knäet/”Ryggsäcken”:

Hålls hunden fast blir den imponerad Man lär också hunden att hantera sin egen stress.

Håller hundar fast varandra i knäet? Nej.  Se också Fasthållning.

+ + Förbudsträning:

Hindrandet eller straffet får hunden att tycka att ägaren är imponerande.

Om övningen görs rätt: Hunden lär sig att godiset kommer genom ägaren.

Sätter hundar upp förbud för varandra? Det händer. Förbud för någon äganderättszon, i så fall.

+ + Be om lov:

Hunden får inget som inte går genom ägaren (ökat resursvärde).

Hunden lär sig att den inte får göra det den vill förrän den tagit kontakt (ofta ögonkontakt) med sin ägare (inlärning).

Ber hundar varandra om lov genom ögonkontakt? Inte på det sättet som vi människor kräver av våra hundar. En osäker hund tittar dock mer på sina gruppmedlemmar än en självsäker hund. (Ytterligare ett skäl att använda utsläckning genom ignorering – man signalerar självsäkerhet om man inte tittar på hunden.)

+ + Fasthållning:

Hunden lär sig att den inte får komma ifrån sin människa förrän den är lugn (inlärning). Ägaren är envisare och starkare än hunden. Wow-faktor (imponering).

Håller hundar fast varandra? Bara vid genomluktning av yngre hund, genomförd av äldre hund. Annars inte.

INOMHUS:

Förbud för ett visst rum, men tillträde vid tillåtelse:

Hunden lär sig att vissa rum får man inte gå in i, annat än i undantagsfall.

Tillträde till rummet kommer genom ägaren.

Förbjuder hundar varandra att gå in i vissa rum? Enda gångerna jag ser det hända är nyvalpade tikar som vaktar rummet valparna ligger i, de första tre veckorna. Annars inte alls.

Hunden får inte ligga i hallen eller framför dörren; Hunden får inte sova i sängen; Hunden får inte ligga högst upp i trappan:

Hunden lär sig var den får ligga och inte (inlärning).

Vilken hund får bästa liggplatsen? Den som hinner först eller den som trängs mest.

Får en hund ligga var den vill för en annan hund? Absolut.

Gå aldrig över hunden. Ledaren ser till att hunden flyttar på sig om den är i vägen.

En hund som blir bortkörd lär sig att flytta på sig (inlärning).

Blir en liggande hund bortkörd eller respekterad? Respekterad, utan tvekan. Går de undan är det självvalt.

Vilken hund kräver störst utrymme? Som regel den yngsta, men det beror mest på att de vuxna hundarna ger den yngsta mycket utrymme. De går hellre undan.

Ledaren tar alla initiativ (överallt, inte bara inomhus):

Den som tar alla initiativ ökar sitt resursvärde avsevärt.

Vilken hund tar alla initiativ? Det är aldrig samma, men det är den som är mest motiverad på just det, just då. Faktiskt ofta den yngsta, som är mest lekfull och mest påhittig.

HUNDAR ÄR FAKTISKT INTE MER KOMPLICERADE ÄN ATT DERAS HÖGSTA PRIORITET ÄR ATT FÅ UT SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT AV LIVET!

Värt att tänka på nästa gång du går först ut genom dörren eller envisas med att äta först. (Att du sen kan öka ditt resursvärde genom detta, det är en helt annan sak!)

Visserligen finns den ännu bara på internet, men ändå!

Uppdatering 28 juni 2011: Boken finns nu att köpa hos Vulkan.se. Där kan du också provläsa lite. Det kan du också göra i detta inlägg http://hund.nu/utdrag-ur-boken här på sidan hund.nu.

Nyfiken på att veta vad du får när du köper min hundbok? Kolla in info- och säljsidan om e-hundboken här: http://hundskola.nu/skippaledarskapet/index.html

Nu har jag uppdaterat säljsidan och också infört 30 DAGARS PENGARNA-TILLBAKA-GARANTI! Så du har inget att förlora på att köpa boken!

Under 2012 sammanställer jag också min medlemssida Hundskola. NU! 1.0 som släpps så fort den är färdig! Det kommer att bli ett spännande projekt för alla hundägare! I huvudsak kan Hundskola.NU! beskrivas som en medlemssida för att öka kunskapen hos hundägare, helt utan reklam.

Vill du få förhandsinfo och rabatt på Hundskola.NU! 1.0? Teckna dig för mitt nyhetsbrev! Då får du också en GRATIS e-bok om friskvård för hund!