Detta inlägg skrivs till exempel från min mobiltelefon, genom en app för WordPress. Nytt, men smidigare än det gamla. Värt att tänka på i hundträningssammanhang också, att det nya ofta är smidigare än det gamla…

Då jag har två unga hundar (Toyota och Vito) och en främmande hund (Primera), ställer det lite krav på oss som människor för att få det att fungera. För ibland fungerar inte kommunikationen hundarna emellan så bra. Mamma Primera tycker att Toyota är ganska irriterande och vaktar därför valparna mot henne. När de spänner sig mot varandra måste man gå in och medla och avbryta ganska bryskt. Hinner de spänna sig för länge så finns det alltid risk att någon av dem tänder till.

De andra hundarna bryr sig inte om deras förehavanden, utan fortsätter bara med sitt. De tycker nog att P och T får sköta sin kommunikation (eller brist på den) själva. Intressant, tycker jag… Om man skulle agera hundigt skulle man alltså inte medla, enligt mina övriga hundar. Men jag är människa och vill ha frid i gruppen, så jag styr upp kontroverserna och skickar hundarna åt varsitt håll. Det brukar räcka långt.

Vito håller dessutom på att bli könsmogen. Primera luktar fortfarande intressant där bak, så han prövar att jucka på henne. Hon bryr sig inte så mycket i början, men när han försökt i några minuter blir hon irriterad (vilket jag har full förståelse för!). Då säger hon ifrån och sen är det inte mer med det.

Eftersom jag har haft flera hundar, alltså hundgrupperingar, sedan 1988 vet jag hur mycket det underlättar att betrakta ALLT såsom kommunikation. Att sluta leta efter vem som bestämmer och bara titta efter vad hundarna försöker säga till varandra. Dessutom blir studierna av hundarna väldigt mycket roligare, när man bara försöker att ”översätta” alla beteenden och all kommunikation till människospråk och därigenom förstå hundarna. Då blir Primeras och Toyotas kommunikationsproblem genast lättare att begripa sig på, som faktiskt inte mycket mer än kommunikationsproblem. Sen spelar deras personligheter också in, framförallt Toyotas lite lätt provocerande beteenden (typiskt unghund).

Så har du flera hundar, kommer du att komma långt med din förståelse och dina eventuella medlingsförsök genom att bara betrakta ALLT SOM KOMMUNIKATION!

Men hur kan jag förorda en pryl som fungerar som ett straff/avbrytare, när jag i ett tidigare inlägg sagt att jag inte använder klicker i vardagen eftersom jag inte vill vara beroende av ett redskap (bland annat)? Jo, för att detta redskap används TILLFÄLLIGT, tills jag tränat hunden i att vara tystare. Som klickern vanligtvis används så är det inte ett tillfälligt redskap, utan de flesta gör sig själva (men kanske främst hunden!) beroende av att alltid träna ALLT med klicker.

Som ett tillfälligt redskap för att få chansen att träna hunden är jag däremot beredd att använda ganska många redskap, särskilt som hjälp till alla hundägare därute som inte riktigt får till det med sin hund. DÄR tycker jag att en pryl som BarkOff gör extremt stor nytta ifall man kombinerar det med den metod mot skällande som presenteras i den korta videon ovan. Jag tycker dessutom att det är ett prisvärt redskap med två för priset av en. Jag kommer själv att köpa en BarkOff (okej, två till priset av en !) och använda på alla våra hundgäster som skäller betydligt mer än husets hundar (som ändå är många!), främst för att deras människor envisats med att svara dem.

Hundvärlden svämmar över av så kallade ”ledarskapsövningar”. Här går jag igenom så många jag kan komma på. I kursiv stil står min tolkning av vad övningen egentligen handlar om. Därefter kommer en analys av hur hundar gör mot varandra, utifrån hur mina egna hundgrupper enligt ovan har fungerat. ”Hur etologiska – hur hundiga – är dessa övningar?”, har jag helt enkelt frågat mig. Jag har aldrig sett någon av mina hundar bekymra sig om sådana här saker, inte ens när jag har haft mindre harmoniska grupper.

Jag vill dock än en gång varna för påfundet att ”en ledare alltid ska ta ansvar”. Med min ras är det inte smart att ”ligga steget före”, utan där är det smartast att jobba för att avdramatisera människovärlden. Att ”ta ansvar” i situationer kan lätt uppfattas av hunden som farosignalering.

Övningar som är bra för din och din hunds relation är markerade med två plustecken (+ +). De som du kan välja att ha eller inte ha är inte markerade. De övningar som enligt mig gör mer skada än nytta har två minustecken (- -).

HALLEN:

+ + Inte hälsa på hunden vid hemkomst:

Ingen respons ges till stressbeteenden, alltså lär man hunden att vara lugn (inlärning).

Hälsar hundar på varandra vid hemkomst? Ja, i stort sett alltid. Vid hög stressnivå kan de börja bråka, mycket eller lite.

Först in eller ut genom dörrar:

Hunden lär sig att ägaren går först (inlärning). Möjligheten att gå ut kommer genom ägaren (ökat resursvärde).

Vilken hund springer ut eller in först genom dörren? Den som har mest bråttom. Det är som regel den yngsta hunden som har mest bråttom ut och in.

- – Först vid dörren vid besök:

Hälsandet går genom ägaren (ökat resursvärde). Kan lugna en hund som upplever sig få respons för kontroll av sin omgivning, men bör undvikas på alla farosignalskänsliga raser! Blir oftare till en signal om fara än det får en positiv betydelse.

Vilken hund är först vid dörren? Den hund som står närmast.

Vilken hund skäller mest vid besök? Den som blir räddast (oftast den yngsta).

MÖTEN:

- – Hälsa först:

Hälsandet går genom ägaren (ökat resursvärde). Blir till farosignal, eftersom det blir märkvärdigt att träffa och möta andra individer.

Vilken hund skäller mest vid möten? Den som blir räddast (oftast den yngsta).

- – Inte hälsa på andra hundar:

Detta lär hunden att den inte får hälsa på andra hundar. Kan skapa frustration och dålig kommunikationsförmåga.

Hälsar lösgående, vuxna hundar på andra hundar? Ju äldre de är, desto mer ointresserade är de som regel. En positivt inställd hund hälsar dock mer än en negativt inställd hund.

UTOMHUS:

+ + Välja en annan väg än hunden:

Hunden lär sig att dess vilja inte är allenarådande, utan att den måste följa sin människa. Vägvalet kommer genom ägaren.

Väljer en äldre hund en annan väg än en yngre hund? Det händer, men oftast hakar alla hundar på den första vägväljaren. Hundar är nyfikna av naturen och följer gärna den som går iväg.

+ + Skvallerträning:

Hunden lär sig att ta kontakt med sin människa när det finns anledning att rapportera om något. Hunden ”pratar” med dig och du ”lyssnar” och agerar – optimalt samarbete. Hunden kommunicerar att det är något på gång. Du förändrar hundens inställning till positiv.

”Skvallrar” hundar för varandra? Det händer.

Hundar som drar i kopplet är dominanta. Ledaren anför ”flocken”.

En hund som lär sig att inte dra i kopplet, lär sig att inte dra i kopplet (inlärning). Att inte dra i kopplet minskar stress.

Anför ledaren flocken? Nej, den som har mest bråttom eller springer fortast är först. Går hundar med varandra i koppel? Svaret är givet: Nej.

- – Gå först på promenaden:

Hunden kommer inte framåt annat än genom att ägaren går först, vilket stärker ägarens resursvärde.

Mina egna hundar går bara bakom mig när de är rädda. Värt att fundera på – vi kanske gör hundar rädda genom denna idé?

Vilken hund går först på promenaderna? Den som har mest bråttom alternativt den som är mest tävlingsinriktad.

+ + Hoppa in i eller ut ur bilen på kommando:

Hunden lär sig att den måste vänta på tillåtelse (inlärning).

Möjligheten att komma in i eller ut ur bilen går genom ägaren (ökat resursvärde).

Vilken hund hoppar in i eller ut ur bilen om de får välja själva? Den som vill in eller ut mest.

Gå i båge vid hundmöten:

Kan definitivt bli till en farosignal – strömbrytaren som utlöser – för hunden.

Kan kommunicera pacificerande signaler till andra hundar.

Ger hunden en strategi vid hundmöten.

Går hundar i båge vid möten? Det händer.

+ + Göm dig i skogen:

Hunden vill inte gärna vara ensam och kommer att leta upp dig. Om du har den typen av ras. Med vissa självständiga raser bör du nog ha jobbat upp en hel del resurspoäng innan du börjar gömma dig…

Gömmer sig hundar i skogen för varandra? Bara om de leker, typ tafatt.

Ligga ner (i olika situationer):

En ny strategi som kan lugna hunden (om det görs utan farosignaleringar)

Tvingar/Ber hundar varandra att ligga ner? Nej, inte annat än om en ung hund ska luktas igenom.

- – Beskydda hunden/Ta ansvar:

Om du alltid försöker ta ansvar för alla situationer kanske du får bättre hundstrategier, men du får nog en hund som uppfattar tillvaron som ganska farlig.

Tar hundar ansvar? En synsättsfråga. Jag ser det som att den valt de strategier den trodde var smartast alternativt de enda strategier den kunde komma på.

Små valpar beskyddas av sin mamma. Äldre valpar beskyddas inte längre. (En vuxen hund borde inte behöva bli behandlad som en valp.)

- – Förbereda på vad som ska komma (slippa överraskningar):

Kan göra hunden mindre rädd, men definitivt också bli till en farosignalsströmbrytare.

Gör hundar varandra uppmärksamma på vad som är på gång? Ja, absolut. Vilken hund är den som oftast uppmärksammar de andra på händelser? Den som är räddast. (Värt att tänka på!)

Träna sitt, ligg och andra lydnadsmoment på promenaderna:

Hunden lär sig att lyda dessa ord bättre (inlärning). Samarbetsgraden och ägarens resursvärde ökar.

Tränar hundar sitt, ligg och andra lydnadsmoment med varandra? Svaret är givet: Nej.

Hunden ska sitta på kommando och ägaren drar i kopplet. Hunden ska ändå sitta kvar:

Ny strategi i gammal situation. Ägaren fokuserar på att lära in något nytt, och släpper sina gamla tankar och därigenom sin gamla påverkan på hunden genom sitt beteende.

Ber en hund en annan att sitta och ”ställer krav” att den ska sitta kvar? Svaret är givet: Nej.

MAT:

- – Alltid äta före hunden:

Maten kommer efter ägaren och därför genom ägaren.

Vilken hund äter först? Den hund som är hungrigast.

- – Varsågod vid matskålen

(med reservation för att det kan vara en bra grej för att öka sitt resursvärde):

Maten kommer genom ägaren.

Vilken hund hävdar sin rätt vid serverade matrester? Den som har lärt sig att det fungerar att morra bort de andra. Alternativt den som är hungrigast.

Vilken hund lägger beslag på tuggbenen? Den som är mest sugen alternativt den som är mest egennyttig.

Blir en morrande hund nedtryckt eller respekterad? Respekterad, utan tvekan.

LEK:

Leksak som kastas åt olika håll och du bestämmer vilken leksak hunden ska leka med:

Lek med leksak kommer genom ägaren (ökat resursvärde).

Vilken hund bestämmer vilken leksak som ska lekas med? Finns ingen regel. Oftast tar vilken hund som helst den leksak som ligger närmast eller den som är roligast.

Om två hundar vill ha samma leksak, kan en hund finta bort den andra hunden genom att ta en annan leksak? Absolut, men det verkar bara vara en del i leken och verkar sakna större betydelse.

- – Hunden får inte vinna dragkamper:

Leken avslutas av ägaren precis när det är som roligast. Kan höja resursvärdet, men rekommenderas inte då det kan sänka hundens självförtroende.

Vilken hund vinner dragkamper? Den som mest vill vinna.

Lek med hunden, men börja och avsluta leken:

Hunden kommer åt leken genom att samarbeta med dig.

Vilken hund börjar leken? Den som är mest sugen på att leka.

Vilken hund avslutar leken? Den som tröttnar först.

HANTERING OCH FÖRBUD:

Passivitet i knäet/”Ryggsäcken”:

Hålls hunden fast blir den imponerad Man lär också hunden att hantera sin egen stress.

Håller hundar fast varandra i knäet? Nej.  Se också Fasthållning.

+ + Förbudsträning:

Hindrandet eller straffet får hunden att tycka att ägaren är imponerande.

Om övningen görs rätt: Hunden lär sig att godiset kommer genom ägaren.

Sätter hundar upp förbud för varandra? Det händer. Förbud för någon äganderättszon, i så fall.

+ + Be om lov:

Hunden får inget som inte går genom ägaren (ökat resursvärde).

Hunden lär sig att den inte får göra det den vill förrän den tagit kontakt (ofta ögonkontakt) med sin ägare (inlärning).

Ber hundar varandra om lov genom ögonkontakt? Inte på det sättet som vi människor kräver av våra hundar. En osäker hund tittar dock mer på sina gruppmedlemmar än en självsäker hund. (Ytterligare ett skäl att använda utsläckning genom ignorering – man signalerar självsäkerhet om man inte tittar på hunden.)

+ + Fasthållning:

Hunden lär sig att den inte får komma ifrån sin människa förrän den är lugn (inlärning). Ägaren är envisare och starkare än hunden. Wow-faktor (imponering).

Håller hundar fast varandra? Bara vid genomluktning av yngre hund, genomförd av äldre hund. Annars inte.

INOMHUS:

Förbud för ett visst rum, men tillträde vid tillåtelse:

Hunden lär sig att vissa rum får man inte gå in i, annat än i undantagsfall.

Tillträde till rummet kommer genom ägaren.

Förbjuder hundar varandra att gå in i vissa rum? Enda gångerna jag ser det hända är nyvalpade tikar som vaktar rummet valparna ligger i, de första tre veckorna. Annars inte alls.

Hunden får inte ligga i hallen eller framför dörren; Hunden får inte sova i sängen; Hunden får inte ligga högst upp i trappan:

Hunden lär sig var den får ligga och inte (inlärning).

Vilken hund får bästa liggplatsen? Den som hinner först eller den som trängs mest.

Får en hund ligga var den vill för en annan hund? Absolut.

Gå aldrig över hunden. Ledaren ser till att hunden flyttar på sig om den är i vägen.

En hund som blir bortkörd lär sig att flytta på sig (inlärning).

Blir en liggande hund bortkörd eller respekterad? Respekterad, utan tvekan. Går de undan är det självvalt.

Vilken hund kräver störst utrymme? Som regel den yngsta, men det beror mest på att de vuxna hundarna ger den yngsta mycket utrymme. De går hellre undan.

Ledaren tar alla initiativ (överallt, inte bara inomhus):

Den som tar alla initiativ ökar sitt resursvärde avsevärt.

Vilken hund tar alla initiativ? Det är aldrig samma, men det är den som är mest motiverad på just det, just då. Faktiskt ofta den yngsta, som är mest lekfull och mest påhittig.

HUNDAR ÄR FAKTISKT INTE MER KOMPLICERADE ÄN ATT DERAS HÖGSTA PRIORITET ÄR ATT FÅ UT SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT AV LIVET!

Värt att tänka på nästa gång du går först ut genom dörren eller envisas med att äta först. (Att du sen kan öka ditt resursvärde genom detta, det är en helt annan sak!)

Visserligen finns den ännu bara på internet, men ändå!

Uppdatering 28 juni 2011: Boken finns nu att köpa hos Vulkan.se. Där kan du också provläsa lite. Det kan du också göra i detta inlägg http://hund.nu/utdrag-ur-boken här på sidan hund.nu.

Nyfiken på att veta vad du får när du köper min hundbok? Kolla in info- och säljsidan om e-hundboken här: http://hundskola.nu/skippaledarskapet/index.html

Nu har jag uppdaterat säljsidan och också infört 30 DAGARS PENGARNA-TILLBAKA-GARANTI! Så du har inget att förlora på att köpa boken!

Under 2012 sammanställer jag också min medlemssida Hundskola. NU! 1.0 som släpps så fort den är färdig! Det kommer att bli ett spännande projekt för alla hundägare! I huvudsak kan Hundskola.NU! beskrivas som en medlemssida för att öka kunskapen hos hundägare, helt utan reklam.

Vill du få förhandsinfo och rabatt på Hundskola.NU! 1.0? Teckna dig för mitt nyhetsbrev! Då får du också en GRATIS e-bok om friskvård för hund!

Det är klart att jag inser fördelarna med klickeranvändande. Men eftersom klicker egentligen bara är en omdirigerad godisbelöning (som dock går fortare att ta in i huvudet för hunden eftersom klickerljudet förmodligen framkallar en betingad reflex hos hunden att bli sugen på godis), tycker jag att vardagslivet är lättare att lösa utan klicker men fortfarande med godisbelöningar.

Jag har ju nämligen flera hundar. Och eftersom klicker som belöning är en effektiv belöningsform, finns alltid risken att jag råkar belöna olika beteenden hos mina hundar samtidigt. Det är en av de stora nackdelarna med att göra sig beroende av klicker. Att t.ex träna namnträning och koppelinkallningar under våra promenader är en livsnödvändighet för mitt umgänge med mina hundar. Och där passar verkligen inte klickern in i bilden, eftersom jag då belönar alla hundar samtidigt med de ”risker” det innebär.

Klickerträning (eller klickerbelöning som det borde heta – man kan träna på exakt samma sätt men utan klicker, bara godis och beröm!) förutsätter också att godis delas ut i stort sett varje gång. Och det får inte alltid mina vuxna hundar, men de får alltid beröm.

Jag vill inte heller vara beroende av ett redskap. Jag upplever att kommunikationen med mina hundar blir bäst när jag använder mig själv och min röst (och förstärker med godis) som redskap. Då bygger jag upp en fantastisk kommunikation där jag och hunden alltid har en öppen samarbetskanal. Jag använder ju inte kopplet som redskap, heller, utan endast som en livlina.

När man tränar hunden att fungera i vardagen behövs nämligen ingen millimeterprecision på belöningarna! Tajmingen är inte avgörande i vardagslag, när det enda man behöver lära hunden är att gå ordentligt i kopplet (utan kommandon!), att komma när man kallar på den samt att alltid vara uppmärksam på ägaren. För att åstadkomma dessa enkla saker behöver man verkligen ingen klicker! Man behöver inte tajma exakt rätt ögonblick och man behöver inte skapa en hund som hela tiden vill utföra beteenden för belöningar. Men man behöver förstå hundlogik och man behöver oftast förstärka med godis, eftersom hundar är egoister.

Jag jobbar i huvudsak operant med hundar, där jag inväntar rätt beteende och belönar med olika saker, ofta det hunden vill ska hända (t.ex att en dörr ska öppnas). Och allt jag gör utgår ifrån associationsinlärning, d.v.s. jag tänker HELA TIDEN på hur hunden kopplar ihop sitt beteende med det den får ut av det. Så fort jag är i närheten av mina hundar är jag medveten om hur hundarna associerar. Och för att bli medveten om detta krävs ingen klicker, men däremot ibland godis.

Klicker i all ära – den är användbar i många djurträningsavseenden – men ett nödvändigt vardagslydnadsredskap är den inte!

En av fördelarna med detta tema istället för det gamla är att det kan inkludera videofilmer. Vad det innebär får du upptäcka själv under sommaren 2011 ! Se förresten till att prenumerera på RSS från denna blogg så att du inte missar några inlägg eller andra uppdateringar. Nu framöver kommer det att hända många spännande saker här!

Uppdatering 21 juni om Nytt tema: Detta tema fungerar tyvärr inte i IE 9, varför jag måste byta än en gång! Rubrikerna försvinner i IEs senaste webbläsare och det går ju inte för sig! Jag provar därför nya teman tills jag hittar ett som fungerar som jag vill. (I WordPress är det i mångt och mycket temat som styr hur webbplatsen fungerar.)

Men mina möjligheter att nå ut ökar med en engelskspråkig sajt. Jag menar, det finns väl ca 500 miljoner engelsktalande i världen eller nå’t sån’t. Med lite smart marknadsföring kommer denna sida att bli synlig för fler och fler, vilket gagnar våra vänner hundarna.

Jag har nämligen tre visioner med mitt nytänkande kring hundar: 1. att folk ska bli lite mindre rädda, 2. att folk ska släppa på prestigen, såväl mot hunden som mot omgivningen, samt 3. att folk ska börja tänka hundlogiskt. Jag hoppas att dessa tre visioner kommer att bli verklighet inom min egen livstid.

Att träna hundar genom klassisk inlärning och operant inlärning

Klassisk inlärning, eller associativ inlärning, är samma teknik som Ivan Pavlov använde i sina studier med hundar. Vid denna typ av inlärning lär sig hunden att saker och ting hör ihop. En viss händelse följs alltså av en annan. Ett exempel på detta är när man öppnar burken eller säcken med hundfoder och hunden kommer springandes till matskålen. Hunden lär sig alltså att den första händelsen föregås av den andra.

Operant inlärning kallas även instrumentiell inlärning och det är denna typen som B.F Skinner använde sig av när han studerade djur. Metoden innebär att hunden lär sig att dess beteende har konsekvenser. Beteendet har alltså en inverkan på hundens värld. När man talar om operant inlärning finns det fyra olika aspekter varav två av dem ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas och två av dem minskar denna sannolikhet.

Positiv förstärkning: Positiv förstärkning ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas. Det handlar om att utfört beteende leder till positiva efterföljder för hunden. Ett exempel är när du ber hunden att sitta. När hunden sätter sig och alltså utför önskat beteende så får den en belöning.

Negativ förstärkning: Sannolikheten för att beteendet kommer att upprepas ökar även med denna metod. Negativ förstärkning innebär att något som hunden upplever negativt tas bort när den utför önskat beteende. Ett exempel är när du ber hunden att sitta och utlöser strypeffekten på halsbandet. När hunden sätter sig släpper man efter och det obehagliga upphör.

Positiv bestraffning: Detta scenario minskar sannolikheten för att ett beteende kommer att upprepas. Positiv bestraffning innebär en negativ konsekvens, något obehagligt, när ett visst beteende utförs. Ett exempel på detta är när du ber hunden att sitta men hunden istället lägger sig ner. Om du då rycker i kopplet är detta den positiva bestraffningen.

Negativ bestraffning: Även detta minskar sannolikheten för att ett beteende upprepas. Negativ bestraffning innebär att något positivt tas bort när ett visst beteende utförs. Ett exempel på detta är när du ber hunden att sitta men hunden lägger sig ner istället. Godbiten, som var ämnad för hunden vid rätt typ av beteende, äter man istället upp själv.

För att sammanfatta det hela kan man säga att klassisk inlärning sker även om inga krav ställs på hunden. Operant inlärning sker däremot när situationen kräver att hunden utför ett beteende innan något annat händer. När det gäller de fyra olika kategorierna av bestraffning och förstärkning kan man ha i åtanke att positiv förstärkning eller bestraffning alltid tillför hunden något medan negativ förstärkning eller bestraffning alltid leder till att något tas bort.

För det första: Vilken ”vanlig” hundägare orkar hålla isär dessa fyra begrepp och veta när man ska göra vad?

För det andra: Var är hundlogiken och hundperspektivet? Detta är ju helt och hållet sett ur ett mänskligt perspektiv!

För det tredje: Vem säger att detta stämmer på all inlärning?

Min invändning mot alla fyra aspekterna är nämligen krångligheten och människoperspektivet. För en hund finns egentligen bara associationsinlärning, alltså att den kopplar ihop det ena med det andra. Och inom associationsinlärningsspektrat ryms egentligen bara ”Är detta lönsamt eller inte?” – UR HUNDENS SYNVINKEL! Då kan vi alltså genast se att påståendet att ”Positiv bestraffning: Detta scenario minskar sannolikheten för att ett beteende kommer att upprepas.” är ett falsarium och en myt, eftersom hunden absolut kan tycka att ett ryck i kopplet är lönsamt – det händer ju något.

Alla dessa fyra aspekter är egentligen bara en fortsättning på att det gamla tänkandet om ”behag och obehag”. Att ett beteende som följs av ett behag förstärks, medan ett beteende som kopplas ihop med ett obehag inte förstärks. Och problemet är ju att hundar inte tänker så. Det som uppfattas som lönsamt av hunden kan till och med vara obehagligt, och när folk i allmänhet använder sig av straff (vilket sällan blir något annat än just Positiv Bestraffning, att man tillför ett straff) dramatiserar man samtidigt situationen. Och en dramatiserad situation lär också hunden något, nämligen att just den situationen inte var normal och naturlig utan måste uppmärksammas lite extra.

För mig är inte faran med straff att hunden blir ”för låg”, för mig är faran med straff och synsättet med behag/obehag att hunden får en dramatiserad syn på tillvaron. Och att det straff jag tillför hunden upplevs som en lönsam förtjänst ihop med all den uppmärksamhet jag samtidigt ger hunden. Och på det sättet har jag samtidigt lärt in att hunden ska bete sig på det sättet i just den situationen.