Farosignaler del 1

Det förvånar mig att inte fler hundtränare är medvetna om farosignaler och vad vi människor förmedlar. Det förvånar mig också att inte fler hundtränare är medvetna om hur viktigt det är att vi inte överbeskyddar hundarna. Man får faktiskt inte trygga hundar om man korrigerar hunden när den ger utlopp för ett beteende den tror är vettigt, eller om man skyddar hunden med sig själv som ägare på något sätt. Jag, som lever med ”farosignalskänsliga” hundar, har den hårda vägen fått lära mig vådan av farosignaler och hur hunden uppfattar beskydd. Det tråkiga är att det inte spelar någon roll ifall hundtränaren tillhör den ”hårda” eller den ”mjuka” skolan, på båda sidor använder man sig av åtgärder som blir till farosignaler för alldeles för många hundar.

Vad är då farosignaler? Tja, det är alla åtgärder man tar till för att antingen förebygga eller få hunden att sluta. Förstod du vad du läste nu? Jag skrev nämligen att farosignaler är alla åtgärder man tar till. Och jag menar det på fullaste allvar; ju mer du åtgärdar, ju värre kommer din hund att uppföra sig! Och tvärtom; ju mindre du försöker åtgärda, ju bättre kommer det att gå. Förutsatt att du fokuserar på det beteende du vill ha, naturligtvis, eftersom hundlogik alltid gäller för hundar.

Vad är då hundlogik? Det är så simpelt som att det beteende man tjänar på fortsätter man att använda. Hundars inlärningsförmåga baseras helt och hållet på denna princip, oavsett om man tränar belöningsbaserat eller korrigeringsbaserat. Hundar tänker logiskt, det man får respons för fortsätter man med.

En liten dvärgschnauzer som skäller på andra hundar hade av en hundpsykolog fått rådet att sitta i ”ryggsäck” med matte, att backa vid hundmöten och att matte skulle ta i hakan på den lilla dvärgschnauzern om hunden inte slutade skälla. Gudskelov fanns det också godisbelöningar med i bilden.

För mig som lever med den typen av hund som är känsliga för farosignaler är såna åtgärder förödande åtgärder! För hunden blir alltihop nämligen signaler om fara! Vartenda koppelryck, varje kortande av kopplet, varje sättande, varje nedböjning av matte/husse, varje lyft av hunden, varje tillsägelse, varje bestraffning och korrigering av det beteende som grundar sig i hundens ”vakt-rädsla”, skapar i själva verket farosignaler för hunden. I hundens ögon håller matte/husse helt enkelt med om att situationen är farlig! Genom alla åtgärder vi gör så dramatiserar vi den situation vi vill få ordning på. Och en dramatiserad situation är för en vaktande hundras lika med en farlig situation, alltså har vi genom åtgärderna konserverat hundens vaktande beteende!

Hur ska man då göra? Ingenting. Jo, du läste rätt. Gör ingenting. Låtsas som det regnar. Stoppa bomull i öronen om det behövs, men bry dig inte. Ignorera totalt det hunden gör när den ”beter sig illa”. Var också medveten om att hunden tycker att den beter sig smart; den vet ju inte av något annat sätt att bete sig på.

Men ska man verkligen inte göra något? Jo, när hunden ”beter sig bra” ska du berömma, belöna med godis, kvittra med hunden och visa hur himla glad du blir och hur positiv situationen egentligen är. Eftersom hunden inte har kommit på någon annan strategi än att t.ex. skälla på andra hundar, är det din uppgift att lära hunden en annan strategi och ge hunden en annan inställning än den negativa. Och eftersom hundar är egoister går det fortare med belöningar som hunden får för sin egen skull.

Scenariot med den lilla dvärgschnauzern ovan är alltså (enligt min erfarenhet av till dags dato 17 schnauzrar, där alla åtgärder bara förvärrat deras beteende) att matte bara ska fokusera på när den lilla är tyst och inte skäller. DÅ ska hunden få godis, bl.a för att göra hundens inställning till sin omvärld mer positiv. Efter att jag rekommenderat detta tillvägagångssätt till dvärgschnauzerns matte, visade det sig att hon gjort precis så när hennes andra hund var rädd; hon hade inte brytt sig utan försökt att med kroppshållning och ”kallt” huvud visa att allt som hände var helt normalt och naturligt. Det hade gjort hennes äldre hund totalt obekymrad om allt som hände runt omkring. Så för matte var det inte så svårt att göra ingenting, hon hade ju redan provat den strategin med lyckat resultat!

Så vad ska vi då göra med farosignalerna? Sluta använda dem! Sluta försöka åtgärda allt och ha en avslappnad attityd till det som händer! Då behöver du bara tänka på vilka hundbeteenden du ger respons till, medvetet men framförallt omedvetet. Och det är faktiskt enklare än du tror! Det enda problemet är att du inte ser resultatet förrän kanske flera månader senare, men jag lovar att vägen dit är rätt bekväm eftersom man gör så lite som möjligt! Och det i sig förbättrar din hundtillvaro.

Ingela Melinder
 

Hundstrategicoach. Hundbeteendekonsult och hundägarcoach. Flerhundsägare. Hunduppfödare. Hundfrisör. Hundfriskvårdare. Erfaren. Fritänkare utanför ramarna. Analyserar och reflekterar. Letar efter "kärnan" i allt. Kan "översätta" ett område till ett annat och tänker i liknelser. Logiskt tänkande. Studerar kvantfysik/metafysik för den personliga utvecklingens skull. Okonventionell. Liberal. Nätverkare på flera nivåer. Har ett spännande liv med mängder av människomöten och hundanalyser. Glesbygdsförespråkare. Fårägare. Gift i en herrans massa år med samme man. Flerbarnsmamma, familjehemsmamma och mormor.

Click Here to Leave a Comment Below 0 comments

Leave a Reply: