Dominans

Vid en fullständigt ovetenskaplig studie har jag kommit fram till följande betydelser av ordet ”dominans”:

Självsäkerhet och pondus

Bestämmande

Hotbeteenden

Aggression

Utmanande och provocerande beteenden

Nonchalans/ignorering

Morrningar

Anfall

Ridande och juckande (sexuella beteenden)

Oräddhet

Att breda ut sig på andras bekostnad

Framträdande, tongivande

Att skaffa sig företräde

Redan i mitten av 90-talet publicerades en artikel av etolog Per Jensen i Hundsport som hette ”Den missuppfattade dominansen”. Artikelförfattaren försökte slå hål på myten om den ”dominans”- och ”ledarskaps”-fixering som har varit rådande i hundvärlden det senaste halvseklet. Den finns att läsa i sin helhet här.

DOMINANSBEGREPPETS HISTORIA

1922 publicerades en vetenskaplig artikel av en norsk zoolog, Thorleif Schjelderup-Ebbe, som redovisade sina observationer av aggressivt beteende i en hönsflock. Han hade iakttagit att hönsen, när de hade begränsad tillgång till föda, inte hackade på varandra slumpmässigt utan efter ett slags mönster. En höna hackade på alla andra och kunde därigenom ta hur mycket mat den ville, en höna hackade alla hönor utom den första och så vidare, till ett lägsta höns som inte hackade någon och själv blev hackad av alla andra. Schjeldrup-Ebbe kallade detta nyupptäckta fenomen för en ”hackordning”.

Hackordningar – eller rangordning alternativt hierarki, som det kom att kallas – visade sig finnas hos mängder av olika arter, både fåglar och däggdjur. Nötkreatur såväl som vargar, får och grisar. T.o.m. våra närmaste släktingar, människoaporna, uppvisade en social organisation som i stort sett liknade den som hade hittats hos höns. Djur högt upp i rangordningen kallade man dominanta djur och individer därunder för subdominanta djur.

En annan känd studie gjordes 1944 i Tyskland på en flock vargar i fångenskap. Man lät dem svälta i en vecka för att sedan kasta in ett köttstycke till dem. Därefter studerade man vem som åt först, vem som kom tvåa etc. Studiens syfte var att bevisa att det även i djurvärlden fanns starka individer som ”vann” över de svagare, ett resultat som passade nazi-tidens Tyskland. Denna studie gjordes alltså inte för att bevisa något om vargar, men har trots detta legat till grund för dagens syn på vargar och hundar.

Schjelderup-Ebbes arbete blev startskottet för en väldig mängd forskning runt den sociala organisationen hos flocklevande djur. Under 30-, 40- och 50-talet publicerades enorma mängder av arbeten med studier av rangordningen hos olika djurarter, från flera framstående etologer. Man ansåg sig ha upptäckt en av de viktigaste faktorerna för reglering av flockliv bland djur och kanske även bland människor.

Synen på hackordning/rangordning hos djur skulle komma att ifrågasättas kraftigt i början av sextiotalet. Man hade förbisett ett viktigt faktum i sammanhanget – alla hittillsvarande studier hade genomförts på djur i fångenskap eller djur med begränsad tillgång på olika resurser!

1963 skrev den amerikanska etologen Thelma Rowell i en vetenskaplig artikel att hon hade hittat mycket få tecken på att viltlevande rhesus-apor hade någon som helst rangordning. I en jämförelse hon utförde mellan frilevande apor och apor i djurpark konstaterade hon att fångenskapen ledde till en välutvecklad hierarki, medan man svårligen kunde hitta något sådant hos viltlevande apor. Rowell gick så långt, att hon i en senare artikel skrev att en strikt rangordning är ett sjukdomssymptom, ett tecken på att flocken inte lever i naturlig harmoni!

VAD BETYDER EGENTLIGEN ”DOMINANS”?

Den begränsade betydelse som etologer har försökt ge begreppet ”dominans” är ”företräde”, alltså att den mest dominanta är den som skaffar sig företräde i olika sammanhang. Observera att man i djurvärlden bara försöker skaffa sig företräde när det råder brist på något, t.ex mat, vatten, sexualpartners, utrymme. I etologisk mening är det alltså endast vid dessa begränsade tillfällen man överhuvudtaget kan prata om dominans (läs företräde). Endast vid brist fyller företrädet (dominansen) någon som helst kommunicerande funktion.

I alla de hundgrupper jag har haft – både de grupper som bestått av ”ihopflyttade” individer och de som bestått av rena familjekonstellationer – skulle jag vilja definiera ordet ”dominans” som en ren motivationsfråga! ”Den som är mest motiverad att göra en sak, gör det.” Den som t.ex. är mest motiverad att äta och dessutom är rädd för att inte få äta ifred, morrar bort andra. Den som är mest motiverad att gå först ut genom dörren, tränger sig före. Den som är mest motiverad att ligga i fåtöljen, lägger sig först och försöker kanske mota bort andra. Den som är mest motiverad att hinna först till dörren när det knackar på, springer fortast och står vid dörren först. Jag tycker inte att vi behöver göra hundar mer komplicerade än så.

Men till dig som fortfarande är rädd för att hunden ska ”ta över”, ”klättra på rangskalan” etc. för att du trots ovanstående text inte riktigt kan släppa det här med dominansfrågan, rekommenderar jag följande:
Tänk fr.o.m nu BARA på vilka beteenden du egentligen förstärker hos din hund! Då behöver du aldrig mer fundera på vem som är mest dominant, eller vem som bestämmer. Låt hunden vara hur motiverad den vill till olika slags handlingar (den motivationen är svår att ändra på), men belöna och förstärk de handlingar DU gillar, så kommer hunden så småningom att uppföra sig (nästan) som du vill. Både du och hunden får då vara de personligheter ni önskar, din roll i er relation är bara att tala om för hunden det smartaste sättet att uppföra sig på i människovärlden.

”Jag tycker nog att vi etologer får ta på oss ansvaret för en del av missförstånden rörande rangordningar. Vi har gjort mängder av försök där djur släppts in i burar, de börjar slåss och så småningom avklingar aggressionen och ett relativt lugn har utvecklats i buren. Det har utvecklats en rangordning som i stort sett baserats på att den som är störst, starkast och mest slagsmålserfaren vinner och kommer högst upp. Men – har det bildats en grupp?

Det verkar ologiskt att påstå att grupper bildas med hjälp av beteenden (aggression) som ökar avståndet mellan individer! Ska man studera gruppbildning måste man ge djuren fritt val dvs det måste finnas flyktvägar. Sådana undersökningar är det ont om. Därför händer det ibland att instruktörer som inte är biologer ger råd om att ta i hunden hårdare dvs öka aggressionen för att skapa “ledarskap”. Ibland kallar man det till och med för “den naturliga vägen” eller liknande.” – Lars Fält

Ingela Melinder
 

Hundstrategicoach. Hundbeteendekonsult och hundägarcoach. Flerhundsägare. Hunduppfödare. Hundfrisör. Hundfriskvårdare. Erfaren. Fritänkare utanför ramarna. Analyserar och reflekterar. Letar efter "kärnan" i allt. Kan "översätta" ett område till ett annat och tänker i liknelser. Logiskt tänkande. Studerar kvantfysik/metafysik för den personliga utvecklingens skull. Okonventionell. Liberal. Nätverkare på flera nivåer. Har ett spännande liv med mängder av människomöten och hundanalyser. Glesbygdsförespråkare. Fårägare. Gift i en herrans massa år med samme man. Flerbarnsmamma, familjehemsmamma och mormor.

Click Here to Leave a Comment Below 0 comments

Leave a Reply: